lillasysterfix

I morse var det nära igen….att jag skulle packa den där väskan som jag och en manlig bekant här i byn pratat om i flera år nu Vi är nämligen precis lika ”förtjusta” i vinter och snö och så fort det börjar dra sig mot vintern så brukar vi påminna varandra om att det är dags att åka igen…till Västindien alltså!
Eftersom han är hundägare så går han förbi vår gård flera gånger om dagen och så fort vädrets makter är emot oss så brukar någon av oss nämna resan som vi ska göra någon dag
Tyvärr så träffade jag inte på honom den här morgonen när jag stod och panikborstade av bilen som var full av nyfallen snö (vilket jag inte tagit med i tidsplanen) men hade han kommit förbi då så skulle nog det slutgiltiga beslutet ha kommit,  och vid det här laget hade vi nog suttit på ett plan på väg till solen, värmen och vår egen segelbåt som vi ska bo på när vi ”flyter” omkring där i Västindien någonstans
Ja …..nu har vi ju än så länge ingen segelbåt, och sen vet jag ju inte om våra familjer skulle uppskatta att vi liksom bara drog iväg sådär bara för att vädret inte passade…men vadå?…..drömma lite kan man väl få göra
Så även om jag inte träffade på honom i morse, så hade han precis passerat postlådorna när jag stannade till där på väg hem från jobbet idag, och det första han gjorde var att vända sig om och ropa något.
Först hörde jag inte vad han sa men misstänkte nog vad det rörde sig om med tanke på hur vädret växlat mellan snö, hagel och regn under dagen. ”Va” ropade jag och mycket riktigt kom svaret med ett enda ord.
”Västindien?”
”Ja absolut…vi åker imorgon…hem och packa väskan!”
”Jadå…ska bara gå en vända med den här först”  (hunden alltså)
Men nu när jag sitter här och skriver så tittar lilla solen fram igen och jag antar att han nog kommit av sig i packningen   Men vi får väl se? Än kan det här landet bjuda på överraskningar.

Till helgen verkar det dock som om det underbara vädret vi hade ett tag kommer tillbaka med värme som kan stiga till nästan + 20. Härligt ! 
Har funderingar på att åka och sova över en natt i fäbodstugan, om inte mina föräldrar har tänkt samma sak. De var visserligen där i helgen som var, men med tanke på att det inte var riktigt lika varmt och skönt då så finns det nog risk att de vill göra om övernattningen.
Skulle i alla fall vara jätteskönt att göra en övernattning där alldeles för sig själv. Lugnet, tystnaden (förutom fågelsången förstås)  sittandes vi elden och fortsätta med mitt ”runprojekt”.  Det enda som kan kännas lite besvärligt är om man måste gå ut på dass alldeles ensam mitt i natten, då den korta stigen dit kan kännas oändligt lång när det är alldeles kolsvart omkring en och man vet att man befinner sig i björnrika marker. Då brukar minsta prassel få hjärtat att stanna till en stund.
Det är sådana gånger man skulle ha haft en hund som sällskap 

Annars har väl arbetsdagen rullat på som vanligt och krattningen har kommit igång på allvar, så lite mör är man väl i axlar och rygg, men inte någon akut smärta precis.
Två av våra nyanställda har börjat inse att man blir ganska trött av det här jobbet då en av dem, en ung tjej, satt och nästan blundade till lite på bänken i omklädningsrummet idag och en annan, en karl som ska vara en av dem som sköter gräsklippningen i sommar, gick och ”rullade” med axlarna idag och erkände att det var väldigt ovant att gå och kratta i åtta timmar om dagen
Men de har snart vant sig och tränat upp de ovana krattmusklerna, i alla fall lagom tills det är dags för andra arbetsuppgifter, och då är det grävning och åter grävning som gäller istället….fast det ska vi nog inte talat om för dem än 

För övrigt så känner jag mig ovanligt pigg idag och blir nästan lite orolig över att det kan vara för att jag medvetet hållit mig undan och gått en hel del för mig själv.
Kanske har min hjärna känt att den har kunnat slappna av lite mer än igår, då jag nästan konstant var i diskussion med någon av de andra, men jag hoppas väl att det inte är så.
Förresten så kom jag på när jag gick där i mina egna funderingar att är det något jag skulle kunna tänka mig att jobba med så är det  som tidningsbud. Tänk att få gå upp i ottan och sätta sig i en bil och köra ut tidningar innan de flesta vaknat. Det skulle verkligen passa mig perfekt.
”Ja men på vintrarna då, tänker ni….hur kul är det då att försöka ta sig fram på vägarna innan plog eller grusbilen ens hunnit runt?”

” Jamen det är väl inga problem för mig……..då är jag ju i Västindien…..på en segelbåt, i tryggt sällskap av en före detta sjöman dessutom ”    så fundera inte på det ni !!

Godnatt och sovgott!!

Britta