Ja hörrni! Idag bestämde jag mig för att göra en utflykt till ett av naturreservaten som fanns med i det häfte jag fick av den trevliga tjejen på turistbyrån. Siktade in mig på Sätra hasselskog som ligger nära och bra, ca 1 mil hemifrån. Det började riktigt bra då det plötsligt dök upp två tjäderhönor på vägen framför mig men dessvärre räckte inte zoomobjektivet till för att få någon bra bild på dem, men som naturupplevelse var det mysigt att sitta en stund på huk och studera dem. Fullkomligt älskar den där känslan av att leva i nuet som det ger när man vet att man har en hel dag på sig, och inte behöver bry sig om hur mycket tid som går medan man sitter där och bara tittar på dessa lite ovanliga fåglar, (i alla fall för mig ovanliga).
(OBS, bilden ovan är inte en av de bilder jag försökte få på dem, så leta inte efter några tjäderhönor:) )
Hur som helst så kändes det spännande och förväntansfullt att börja vandra på den uppmärkta stigen, som alltid när man är på något nytt ställe och inte vet vad som väntar.
Efter att tjäderhönorna bestämt sig för att jag nog var någon man skulle akta sig för och flugit in i skogen så vandrade jag vidare. Hann inte så långt innan ett fält av liljekonvaljeblad bredde ut sig vid sidan av stigen. Var bara tvungen att stanna och fota den blyga lilla vitsippan som kikade fram mellan bladen 
Hur söt som helst !
Efter ännu en kort vandring började jag fundera lite på när hasselskogen skulle dyka upp. För även om det var fin natur och bitvis rena John Bauer skogen med mossiga stora stenar och rotvältor som påminde om troll, så var jag ju nyfiken på hur hasslarna skulle se ut.
Har vad jag vet knappt sett en hassel och det är ju ganska ovanligt att de växer så pass långt norrut som vi ändå bor. Kom efter en stund ut ur John Bauer skogen och efter att ha korsat byvägen så fortsatte stigen uppför ett område där de gått ganska hårt åt med röjningen. Kan inte påstå att det var vackert men jag hade ju läst i broschyren att det pågick arbete med att ta ner barrskog för att gynna lövskogen så det var väl just det som pågick där…..men ännu hade jag inte sett något som skulle kunna vara hassel?????
Till slut ledde stigen mig åter ner mot byvägen och efter att ha korsat den igen så kom jag fram till ett område där i alla fall lövskogen dominerade men….? Mest björk, rönn och lite annat sly verkade det finnas där.
Nu började jag studera träden lite noggrannare för känslan av att broschyren utlovat mer än vad som fanns i verkligheten började smyga sig på
Vart fanns hasselskogen?
Passerade den här lilla ”skogen” en gång eftersom jag trodde att det var vanliga aspar vilket de påminde om i växtsättet. När jag sedan enligt kartan jag hade med mig, insåg att jag inte kunde vara mer mitt i hasselskogen så förstod jag att det var dags att börja anstränga sig lite
Anstränga sig för att hitta hasslarna alltså, och helt ärligt så är jag ännu inte 100% säker på att det var det här som var hasselskogen men antar det.
Eftersom det bara var få av dessa ”träd” som slagit ut och då bara litegrann högst uppe i topparna så kunde jag heller inte studera löven på närmare håll. Det här var i alla fall vad jag lyckades fånga på bild, tyvärr suddigt på grund av blåst men tycker i alla fall att dessa löv såg lite ovanliga ut så detta är nog en del av Sätra hasselskog som jag hade målat upp min egen fantasibild av
Ni vet en sån där mysig lövskog med stora träd lite glest och väldigt lite vegetation på marken runtom. Som bokskogarna i Blekinge ungefär….ja, fast kanske inte riktigt så mäktigt men i alla fall något liknande.
Det roliga är att det i broschyren står ”Sätra hasselskog är ett skogsområde med mycket lövskog vilket är ovanligt för Dalarna, speciellt när det finns så mycket hassel som egentligen trivs längre söderut. ”
Ja…..vad säger man
Jo att vi har ju alla våra egna uppfattningar om saker och ting, och nu vet jag att jag ska försöka läsa broschyren med lite andra ögon. Men visst var det en mysig utflykt (lite ensam bara förutom tjäderhönorna, hackspettarna och min ”egen varg” 
som dök upp när jag var på väg tillbaka till bilen, även denna gång i samband med att jag plötsligt fick en känsla av obehag mitt i allt det underbara, känslan försvann dock när jag ”såg” en gammal bekant komma lunkande efter mig på stigen himla bra bodyguard det där! )
I alla fall så får nästa utflyktsmål bli reservatet Djuptjärnbo som ligger mellan Insjön och Falun någonstans, och där är det gammal hederlig barrskog som gäller. Ska tydligen finnas många olika lavar där bl a tagellav som ska vara violettgrå, låter ju spännande om man hittar den förstås små våtmarker ( alltså en och annan vattenpöl kanske) och en liten tjärn, (ska komma ihåg att det stod liten), vidare ska det finnas en utsiktsplats med rastbänkar och när man går vidare korsar man Fännbäcken där det tidigare låg en gammal såg och av vilken resterna ska bilda ett vackert litet…obs litet …vattenfall.
Får se när det blir? Kanske nästa helg någon gång när man fått nog av folkmyllret på Rättviks marknad, (vilket jag brukar få efter en halv dag ungefär )
Tro nu inte att jag är sur och bitter över att det av min hasselskogsdröm ”bara bidde en liten slyskog” för hur det än var så fick jag komma ut i naturen och känna mig fri och utan måsten vilket ändå var det viktigaste, men nästa gång får det bli lite mera i matsäcken än vatten och chips som jag hade med mig idag Fast chips var faktiskt väldigt bra att ha med sig med tanke på både saltet och energin i form av fett som det ger, så det var nog inte för sista gången som jag packade med det.
Men nu måste jag göra en vända till macken och införskaffa lite läsk till kvällen.
Ha det bra och njut av livet
Britta