lillasysterfix

Ja gårdagens fotoutflykt slutade med att jag ihopkrupen på knä på en sten ute i vattnet fotade och fotade i hopp om att fånga ”den perfekta bubblan” på bild. Efter 76 försök gav jag upp 
Det var när vi satt och fikade för andra gången som min blick och mina tankar plötsligt fäste sig vid bubblorna som for förbi på vattnet framför oss.
Föreställde mig hur bilden skulle kunna se ut och även om den här väl blev den som närmast liknade föreställningen så är den långt ifrån det jag var ute efter. För det första ska det vara taget närmare (kunde inte zooma mer med min kamera) och helst ska det vara en stor skarp perfekt bubbla i mitten, och mer skärpa även på det runtomkring. Sen var det lite för mörkt för att fota med så snabb tid som behövs för att fånga bubblorna som for förbi ganska snabbt.
Blev hur som helst ganska frusen till slut och fick ge mig ….för den gången i alla fall För jag har gett mig den på att jag ska tillbaka och jaga vidare, och skulle jag plötsligt saknas så kan man nog vara ganska säker på vart jag finns. Har ju insett att man vid fotograferande riskerar att hamna i det där meditativa tillståndet som gör att man liksom glömmer tid och rum och förmodligen skulle jag kunna fastna där på stenen (om inte annat på grund av kramp och stela leder) i timtal bara för att fånga bubblan.
Det värsta var när Mr Perfect Bubble plötsligt susade förbi utan att jag var riktigt beredd. Ville liksom stoppa honom…”Hallå där, stopp ett tag, kan du vänta en lite stund så att jag kan få ta en bild!”
Men han lyssnade inte! For bara helt nonchalant vidare utan att ens stanna till för en sekund!
SUCK!

Ja sen är det dessa vattenfall som jag inte kan få nog av, och den här bilden gillar jag bara för att fokuseringen på stenen i mitten gör att den nästan ser ut att vara gjord av metall. Kan inte riktigt förklara men min blick fastnar verkligen på det metalliska blänket den har.

Mera vattenmagi..:)

Och gärna med lite ”grönt” till också !!

Efter utflykten fick det bli en paus ute på den nyskurade brokvisten….och en del familjemedlemmar tyckte att det var en utmärkt idé   Tur att småbarnstiden satt sina spår så att man fortfarande har förmågan att mata både sig själv och de små samtidigt !
Simultanförmåga kallas det visst och är något som mammor blir proffs på med tiden (ja jag vet att det kan gälla pappor också, men i min värld har de hittills inte funnits i alla fall   ).
Är det förresten det här som kallas för ”hönsmamma?”  !

Hade i alla fall en underbar dag i gott sällskap av min ihärdiga fotolärare och ”extrapappa” som har förmågan att dels orka lyssna när jag känner att jag vill ”prata av” mig om någonting, berätta historier både sanna och påhittade som får en att träna ”skrattmusklerna”, och samtidigt en sådan person som man bara kan sitta tyst tillsammans med och vara i sina egna tankar en stund.
Trodde väl aldrig att jag skulle hitta en sådan ”alltiettkompis” i en 23 år äldre man. Fast när jag tänker efter så är det lite typiskt mig. Har faktiskt fler manliga än kvinnliga kompisar som jag känner att jag kommer bra överens med, för män är oftast lite enklare och mer okomplicerade än kvinnor? Vad jag nu menar med det?  På något vis känns män mer pålitliga och sen är de oftast rakare och ärligare, medan kvinnor i många fall säger en sak fast de egentligen menar något annat.
Känns som att kvinnor ser livet mer som en tävling om vem som är snyggast, duktigast….och ja,…tror ni vet vad jag menar.  Är i alla fall övertygad om att det förekommer mer skvaller,prata bakom ryggen, avundsjuka och missunnsamhet  i kvinnornas värld. Tyvärr!

Men nu har jag en ny dag framför mig och efter att ha varit mulet och regn inatt så verkar det som om solen är på väg att kika fram. Har inte bestämt planerna för dagen än och ska nog låta den bli som den blir helt enkelt, så får vi se vad jag hittar på. Kommer ju inte att sitta inne och ”uggla” i alla fall

Britta