lillasysterfix

Undrar verkligen varför jag varenda år köper nya fröpåsar? Är det något slags vårrrus som gör att man blir helt förblindad och längtar så mycket efter blommor och växtlighet så att man bara inte kan hejda sig?
I år har jag köpt fem nya, trots att jag redan hade fyra oöppnade från förra året och en hel del egna insamlade fröer av olika sorter.
Frågan är varför jag tror att det ska bli något av dem om de bara ligger i en låda??
Egentligen vet jag nog svaret!

Tror att det är så att jag varenda år innan jobbsäsongen börjar går och tycker att jag har så mycket tid på mig att ta itu med dem så att det kan vänta en dag till. Sen går den där dagen, och nästa, och nästa …och ja. Sen är det dags att börja jobba. Då ringer klockan 4.45 på morgonen, senast 6.15 måste jag åka, sen krattar, släpar och tömmer vi löv, kvistar och dylikt i åtta timmar, innan det är dags att åka hem vid 16 00. Hemma brukar det bli lite te och en macka innan tvättjänsten börjar, sen övergår den till matlagning, disk, djurskötsel och så småningom en stund i fåtöljen eller på kökssoffan, innan jag med min kropp som då stelnat till som på en nittioåring stapplar uppför trappen och ramlar i säng Ja och så rullar det på resten av veckan fram till fredagen då vi faktiskt får sluta 13 00, vilket är helt underbart eftersom helgen känns lite extra lång då.
Så friskluft brukar jag ha fått nog av efter en arbetsdag utomhus, likaså motion, och eget trädgårdsarbete är nog det som kommer i sista hand

Därför har jag bestämt mig för, nu när det bara är två veckor kvar och dessutom med påskfirande mitt i också, att idag ska jag kolla över och förbereda för lite frösådd. Vissa har jag bestämda planer för, te x att jag vill så lite snittblommor som jag kan plocka och ta in buketter av. Men sen tror jag att jag helt enkelt strör ut lite på måfå här och var, så får vi se vad som kommer upp och inte. Kan ju bli spännande.
Förmodligen har grobarheten sjunkit en hel del på många, med tanke på att de legat i en låda ett par år men något ska det nog bli ändå.
Ska försöka förodla en del också, även om det inte kommer att bli som förr om åren då jag kunde ha 90-100 plantor att sköta som väntade på att bli utplanterade. Värst var det väl under avhärdningstiden då de skulle flyttas ut dagtid och in nattetid, för att vänja sig vi utomhusklimatet och inte frysa ihjäl under de fortfarande kalla nätterna.  Men det var ju frivilligt och kanske behövde jag blompysslet mer då när jag jobbade som hotellstäderska. Nu har jag  i alla fall lärt mig vad och hur mycket jag klarar av att sköta utan att det blir alltför mycket jobb, ( ja, tacka för det, tänker ni,när hon behåller fröpåsarna i byrålådan   )  för vitsen med att ha en trädgård är väl egentligen först och främst för att njuta av den. En sak är då säker, att det inte är för grannarnas skull som jag håller på med det. Tycker att det är alltför många som suckar och pustar över detta trädgårdsarbete som måste skötas för att det ska se bra ut.
Då undrar jag….varför bor man inte i lägenhet istället?
Men nu ska jag inte sitta här och bli trångsynt och döma andra. Var och en väljer väl sitt liv hoppas jag.

Men nu är kaffet klart och det är dags att klä på sig och ge sig ut i den här magiskt vackra lördagsmorgonen. Fåglarna sjunger som galningar och katterna rusar upp och ner i äppelträden, drivna av all våröverskottsenergi
Härligt!

Britta