lillasysterfix

Idag har jag gjort en ny upptäckt som gav den där upplyftande känslan av, ”Jamen det är ju sådär jag ser på och tänker om livet” 
Måste nog vara försiktig nu så att man inte tror att det helt har snurrat till i bollen på lillasysterfix
Jag lovar att jag fortfarande är den jag alltid varit, även efter dagens upptäckt men måste bara få skriva om detta som kändes så roligt och spännande att upptäcka.
Okej…kom till sak!
Vet inte hur det gick till men ibland sitter jag och letar, för mig intressanta bloggar, och idag ”halkade” jag plötsligt in på en som skrev om kraftdjur. Tyvärr så inser jag nu att jag inte gjorde något ”bokmärke” av just den, men hittar nog snart tillbaka genom de andra som jag hittills sparat.
Kraftdjur är ju något jag menar att vi har med oss, och det här var skrivet av en kvinna som också…det är nu det gäller att skriva rätt….alltså en kvinna som… ska jag säga trodde på?… eller var anhängare till….eller helt enkelt delar många uppfattningar om……. ……men att det ska vara så svårt!
Okej…….vi kallar det en natur och fruktbarhetsreligion! Wicca heter den!
Nu var det sagt….fast det egentligen inte är en egen religion. Ordet religion är så himla laddat och genast spetsar man öronen och undrar…jaha…nu har hon gått med i eller blivit fast i en sekt av något slag.
En del kallar det för den Nyhedniska religionen som har sina rötter i både den keltiska och Germanska kulturen, och från ceremoniella ockultistiska rörelser.
(Men den som vill läsa mer om det kan ju helt enkelt googla på det själv och skaffa sin egen uppfattning). Det som gjorde mig så glad var i alla fall att jag kände igen mig i så många delar av den här ”tron”. Kanske lika bra att räkna upp dem så att man inser varför jag känner mig så positivt inställd till detta som kallas Wicca.

Kraftdjuren har jag ju redan nämnt och är något som vi alla (enligt mig och den här tron) har med oss. Alltså ett djur som följer, beskyddar,stärker och ja helt enkelt vakar över oss på livets väg.
Man kan få hjälp att ta reda på vilket djur man har men själv är jag ganska säker på att mitt är vargen. Oftast känner man extra starkt för sitt kraftdjur på ett sätt som man egentligen inte kan förklara.
Man fascineras av det och känner det som om man hör ihop med det på något vis?? Låter nog underligt för den helt oinsatta, men alla  har vi ju våra egna uppfattningar om saker och ting.
Själv blir jag helt trollbunden av att höra vargar yla och när jag i vintras hittade spår av dem nere i skogen så kände jag mig alldeles lycklig inuti när jag satte ner min hand bredvid tassavtrycket. Så himla mäktigt på något vis.
När de sen efter vargjakten visade bilder av skjutna vargar på nyheterna på Tv högg det till i mig så att det verkligen kändes rent fysiskt och ett illamående kom smygande som gjorde att jag inte kunde titta på det.
Den här känslan överraskade mig och jag förstod först inte varför jag reagerade så skarpt, för även om jag naturligtvis inte mår bra av att se döda djur, så tog det här extra hårt på något vis.
Men nu kan jag inte skriva mer om kraftdjur även om jag skulle vilja men måste fortsätta med exempel som stämmer in på mig vad gäller detta med Wicca.

Månen ses som en slags gudinna och nog har jag väl flera gånger skrivit här om hur mycket jag gillar månen, särskilt när det är fullmåne, ja inte dagarna före för då har jag alltid så svårt att sova men när den väl är stor vit och rund då kan jag sitta och titta på den i evighet
Sen är ”Wiccaner” också inne på det här med naturväsen och andar och gårdagens inlägg om träd visar väl på att jag anser att det ”finns något” mer därute i naturen än det vi kan se och ta på. För att inte tala om min ”stenmani”  )
Wiccaner söker också kraft och återhämtning i naturen och det är ju precis det jag gör när jag går ut i skogen eller ner till ån, särskilt när jag gör det ensam och kan koncentrera mig på energin runtomkring.
Årstidernas växlingar är också något som man följer och har små ritualer omkring, något som jag ju inte sysslar med men nog inte skulle vara främmande för att prova på eftersom jag verkligen ”ser och känner med” naturen när den förändras under året.
Magin finns också med i Wicca, och kristaller te x är ju något som jag använder mig av och tror att de kan påverka oss. Har ju till och med haft funderingar på att göra ett slags ”altare” eller vad man ska kalla det.. en särskild plats där jag kan tända ett ljus och smycka med kristaller, stenar, fjädrar och annat från naturen och bara sitta där och ”vara” när jag känner att jag själv eller någon annan behöver lite extra omtanke.
För att man kan sända healing bara genom tankar är det för mig ingen tvekan om, och det kan alla göra.
Medeltida, keltiska och fornnordiska smycken och symboler är också något som jag tycker väldigt mycket om och ”känner mig hemma” med och wiccaner använder sig mycket av dessa.

Man kan helt enkelt sammanfatta det med att om man gillar djur, natur, magi, mystik och ockultism så kan man se sig som ”anhängare” av Wicca, även om jag inte direkt gillar ordet anhängare.
Men som med alla typer av ”religioner” eller tron på någonting så finns det ju delar av det som man inte kan identifiera sig med och när det gäller den här så är det väl att vara vegetarian som inte stämmer med mig. Naturligtvis är inte alla vegetarianer eller veganer och allt vad det heter, men som jag förstått det ganska många av dem. Själv tycker jag att vi människor är och alltid har varit allätare, alltså att vi bör äta både kött, fisk och grönsaker och kommer inte att ändra den uppfattningen.

Men nu får det räcka med information om den här nya upptäckten jag gjort, men roligt och igenkännande var det i alla fall att inse att det finns fler ”tokiga” människor som i sina bloggar skriver om te x skogens kraft och inverkan på oss och om lite ”vardagsmagi” helt enkelt.
Det händer egentligen dagligen små saker omkring oss i form av tecken eller sammanträffanden som det är meningen att vi ska se och lära oss något av om vi bara tar oss tid att ”öppna ögonen” och se dem

Men nu vill nog sonen (som har skickat in sin egen dator på reparation) låna min så det är väl bara att försöka få stopp på fingrarna och överlämna den åt honom.
Hörs säkert imorgon!

Britta