Skulle jag faktiskt kunna tänka mig att vara om det gällde att rädda ett hotat träd. Älskar verkligen träd, särskilt stora gamla eftersom de ger en känsla av….hm….jag känner liksom någon slags vördnad inför dem. Känns verkligen som om det bor en klok gammal själ…eller kanske ska man kalla det ande, i dessa jättar som stått pall för stormar, kyla, torka ja allt vad vädrets makter utsatt dem för under sina levnadsår.
Har till och med haft funderingar på en tatuering av ett träd, men vet inte riktigt var (inga förslag tack:) ), hur stor och vilken typ av träd.
Vet att jag nämnt det förut här på bloggen men måste bara säga igen att om man verkligen tar sig tid att omfamna ett träd, gärna så stort så att armarna knappt eller precis når runt, eller ännu större, så tror jag inte att det finns en enda människa som kan neka till att man riktigt känner att det är en levande varelse…(eller vad man kallar träd)?…man håller armarna om.
Ett utmärkt sätt att gå ner i varv eller om man känner behov av en kram som inte finns tillgänglig för tillfället. Jag tror inte att man måste vara särskilt känslig för energier i omgivningen för att känna det, även om det kan ta lite olika lång tid för olika individer.
Skulle jag fånga upp en stressad storstadsmänniska som just är på språng från det stressiga chefsjobbet på kontoret på väg till gymet (för pressa sig med träning för att se ut som alla de där i tidningarna gör), och be honom/henne att stanna upp och krama ett träd i stadsparken innan han/hon sprang vidare, så skulle jag förmodligen först få en blick som undrade vilken slags drog jag gick på. Och om jag skulle lyckas få personen så långt som till att prova så skulle han/hon förmodligen ge försöket ca två sekunder innan denne gav upp och sa att, ”nej, jag känner ingenting, kan jag gå nu”, därför att för en stressad människa är det snarare hundradelar än sekunder som gäller.
Men om jag inte gav mig och kanske mutade med en tub svindyr antirynkkräm eller en gratis månad på gymet, så lovar jag att det skulle räcka med ca 15 sekunder och två djupa andetag med armarna kring en gammal ek eller ask, för att även den här människan skulle känna vad ett träd kan ge tillbaka. 
I bästa fall skulle den här personen sedan gå vidare i ett lite lugnare tempo och med en mindre farlig pulsnivå för hjärtat, eller så skulle den helt enkelt ”bryta ihop” och släppa ut en massa uppdämda känslor av stress och press som suttit och gnagt i hjärtat på dem länge, och låta dem rinna ut i form av tårar.
Tack vare att de låtit herr ek eller asks rena och jämnt flödande energifält smälta samman med sitt eget trasiga obalanserade, kanske knappt längre märkbara.
Själv har jag ju min kära Herr Ek härute mitt på gården, en trygg gammal gubbe som borde närma sig åttioårsstrecket, om han inte redan är där? Det sägs att han kom som en liten planta i en gummistövel ända ifrån Stockholm någon gång på trettiotalet och mot alla odds så överlevde han här.
Det sägs att klimatet egentligen är lite för hårt för ekar häruppe i Dalarna men själv tycker jag att man kan se någon här och där även om det kanske inte är så många.
Sen beror det ju på själva läget för planteringen också, eftersom även en gårdsplan kan innefatta olika växtzoner.
Tycker verkligen om den här typen av bilder som jag tog ikväll, med kontrasten av de svarta grenarna mot en färgglad himmel. Särskilt när himlen skiftar så att man kan få alla möjliga varianter av bakgrund.
Små konstverk i sig tycker jag.
Sen måste jag avsluta med den här kvalitetsmässigt usla men så underbara bilden jag lyckades fånga på mina två katter Samus och Findus. Snacka om filmkyss!
Det är verkligen vååår i luften !! ♥
Godnatt på er !
Britta
Jodå, eken ska få stå kvar jag lovar. Det är den stora granen som ska ner för den tar all sol som jag vill ha på mig i stället
Och utsikten över Siljan skymmer den också.
Och jag vet vem mer som klagar
Hihi! Ja ni är roliga ni karlar! Själv kan jag inte ens jämföra ett träds värde med en bil. En bil är verkligen en ”död sak” för mig och om några år är den förmodligen utbytt jämfört med eken som (förhoppningsvis) fortfarande kommer att stå kvar.
finns en till (tror du vet vem) som klagar över just kladdet från eken som blir på bilen 
Gå nu ut och ge eken en kram eller bara sitt lutad mot stammen och sedan provar du med samma närkontakt med din bil och känn vilken otrolig skillnad ifråga om döda ting och inte
Sen kan jag faktiskt förstå att man är tvungen att ta ner träd ibland, pga skaderisker om inte annat, men att bilen blir lite kladdig kan jag inte se som ett problem, fast du är inte ensam om det
ha en bra dag i alla fall och ta det lugnt med motorsågen !
Britta
Vilken tur du inte varit här då, jag som köpt motorsåg och röj en del på gården. Har dock en stor gran som jag inte tänker ta ner själv men och andra sidan så tror jag inte du skulle vilja krama den. Möjligen nu tidigt på våren.
Men skulle du komma hit om en månad ungefär och krama den så skulle du verkligen känna liv i granen. Det nämligen kryllar av myror på den varje sommar
Men även jag har en ek på gården och trotts att den kladdar ner bilen något otroligt så får den nog vara kvar ändå.