lillasysterfix

Ja hur jag tänkte ,och hur det var med bländar/slutartiden när jag tog detta foto kan ju diskuteras, men jag tycker att det är lite charmigt med den suddiga Gurkörten ändå.
Dessutom var det ett antal år sedan och något större intresse för foto hade jag väl inte då.

De senaste dagarna har det dock hänt en hel del som ökat intresset för att lära sig mer, och när äldste sonen nyss gav mig en snabblektion i bländare/ skärpedjup, strax efter att jag läst den senaste kommentaren full av goda råd från vännen och fotografen Göran så inser jag vilken otrolig uppbackning jag faktiskt har för att lära mig allt om fotograferingens sköna konst.
Med tre kunniga personers engagemang omkring sig kan man ju bara inte misslyckas!?
Är verkligen lyckligt lottad som har dessa människor som delar med sig så frikostigt

Förra lektionen (min privata lilla fotoutflykt) höll jag ju enbart på och experimenterade med olika slutartider, men efter att Göran tipsat eller rättare sagt korrigerat mig lite ifråga om att det som egentligen bestämmer och avgör skärpedjupet är bländaren så funderar jag på att göra ännu en utflykt imorgon och ägna mig åt bländare och skärpedjup istället.
Lektion nr 2 alltså 

Eller ????  Kollade just vädret lite snabbt och som det ser ut nu så blir tisdagen inte särskilt rolig. Kanske väntar till onsdag istället?
Vi får se hur det blir, vill i alla fall ”hålla i” detta med foto nu medan det jag lärt mig hittills är i färskt minne och intresset håller i sig.
Känns sådär roligt just nu så att det liksom ”pirrar” inuti en när man tänker på att våren är på väg och alla underbara bilder man kan fånga nu när naturen ska återuppväckas.
Tänk bara på allt vatten som ska börja forsa snart och att jag så lämpligt skaffat ett sk polariseringsfilter, som minskar ner och tar bort reflektioner i vattenytor.
Tjoho, vad spännande och roligt det känns 

Var förresten ner till ån i helgen igen och det har börjat hända saker därunder is och snötäcket nu. Sist jag var där hördes ju bara ett lågt och dovt porlande långt ner någonstans. Nu hördes det betydligt tydligare och dessutom syntes lite vatten på vissa ställen.
Jag och syrran som var med, bestämde oss för att gå ner dit nästa helg igen, utrusta oss med fika och en sekatör lite i smyg sådär 
Vi pratar ofta om hur synd det är att ingen bryr sig om att sköta området runt ån som egentligen är så vackert. Sly och nedfallna träd gör att det så småningom kommer att bli väldigt svårt att ta sig fram där. Drömmen vore att få möjlighet att röja upp en ganska lång sträcka längsefter ån och göra en vandringsled där. Hade vi bara tid och pengar så skulle vi nog inte tveka att ägna ett par år åt det  )
Vilket drömjobb! Särskilt för henne som är ”kontorsråtta” i vanliga fall!
Men nu har vi inte den tiden, något tillstånd eller pengar heller för den delen så vi får helt enkelt ”smygröja” lite, i alla fall på de ställen vi brukar vara och göra våra utflykter till.
Förr tog vi ju alla barn med oss men numer brukar det vara svårt att få med alla på en gång. Andra intressen förstås ,som de tonåringar de är.
Enda chansen nu är väl att ta med sig ett gäng ”brudar” i lagom ålder, då ska ni se att det nog går att lämna sängen eller datorn för ett par timmar och följa med oss  

Får väl se hur det blir med smygröjningen men kan i alla fall inte tänka mig att någon skulle ha något emot att man gjorde det. För någon skada gör det då rakt inte.
Men nu gäspar jag snart käkarna ur led och det är dags för lite te innan sängen väntar.

Så Godnatt på er alla!

Hörs nog imorgon

Britta