lillasysterfix

Hade tänkt mig när jag skulle göra det här inlägget att jag liksom skulle ta hela ”storyn” från början, alltså hela fotoutflykten från början till slut, och med en hel del bilder som visade lite olika inställningar jag gjorde med kameran. Inte alla bilder dock eftersom det visade sig bli ca 100 st, skulle ta en hel dag för min stackars dator att orka ladda upp dem, och sen tror jag inte att det hade varit särskilt intressant för ev läsare heller.

Tanken var i alla fall att jag skulle börja med en bild av ett av de många träd som fått barken avriven långt upp på stammen, men tydligen så går en del bilder inte att lägga ut av okänd anledning. Grrr….blir lite förbannad, men har lärt mig att det är något av det mest onödiga att slösa energi på. Om en dator inte vill som man själv vill så beror det i alla fall inte på att den är ute efter att jävlas, utan att jag helt enkelt inte gett den rätt kommando. Men det konstiga är att jag gjort precis som jag brukar med de bilder jag vill ha med, och som Göran lärt mig. Jag går in i det fotoprogram som följde med kameran och sen väljer jag ut, döper om och minskar ner storleken på bilden.
Lätt som en plätt faktiskt när man väl kan det, men tyvärr! Just de bilderna vill i alla fall inte visa sig.

Hur som helst så gick jag en bit in i skogen den här gången med ett särskilt mål som jag varit till förut, men aldrig på vintern. Och jag ska erkänna att även om jag sällan känner mig rädd för rovdjur när jag är ute eftersom de är räddare för mig än jag för dem, och dessutom hör och ser de mig låångt innan jag ens funderat på att de kanske är i närheten, så tvekade jag lite när jag fick syn på att flera av tallarna hade fått barken avriven. Det syntes också att det inte legat länge utan var ganska nyligen gjort.
Fick nämligen för mig att det kunde vara en vrålhungrig, nyvaken och förmodligen humorslös björn som gjort det och där stod jag alldeles ensam mitt i händelsernas centrum.
Lite på håll kunder jag till och med se spåren efter den som gjort det och de var hur färska som helst. För mig bar faktikst skaren en hel del, men ibland sjönk jag ner genom den hårda skorpan och det var precis den typen av spår som trädrivaren lämnat. Ensam verkade den också ha varit eftersom det gick att se precis vilken väg han gått, från ett träd till ett annat.
Men som tur var lät jag den första rädslan lägga sig innan jag vände och gick istället närmare för att se hur spåren såg ut, och det var verkligen en lättnad att se att det var stora klövar längst ner i de djupa groparna och inte ramar med klor Så jag fortsatte längre in och fick ännu tydligare bevis när jag upptäckte en hög med stora ”älgpluttar”. Faktum var att det var så färskt så om jag hade vågat känna på dem så vore de nog fortfarande lite ljumma. Men så pass mycket ”naturmupp” är jag inte än så att jag vill ta upp bajs med händerna och studera det. Möjligen om det torkat och när det är från gräsätare (hästskit har jag inga problem med att ta i ) men de som tar upp räv och björnskit te x har jag lite svårt att förstå.
Stod i alla fall tyst en stund och bara såg mig omkring för att höra eller se om Hälge fortfarande fanns i närheten men det enda som hördes var den ihärdiga hackspetten, så jag fortsatte fram till mitt första tänkta ”fotomål”.
Det är nämligen någon (en människa alltså) som skavt av barken på ett av träden och gjort som ett ”konstverk” av det mitt ute i skogen. Jättevackert är det med de fina rötterna längst ner som första bilden visar.

Lite förvånad blev jag dock när jag såg att någon satt fast en saltsten högst uppe på toppen. Tyvärr så går det ju inte att avgöra hur högt det är, men nog undrar man om ens en älg verkligen ska nå upp dit med tungan??
Började faktiskt titta mig omkring igen här efter Hälge för nog kände man sig bra liten där när man stod och tittade upp mot saltstenen. Skulle han verkligen nå den om han stod där bredvid mig??? Lite läskigt kändes det allt

Men nu skulle ju det här inlägget egentligen handla om att jag äntligen börjar förstå det här med olika slutartider och hur mycket ljus kameran släpper in och det här visar väl tydligt vilken skillnad det kan göra.

På första bilden har jag slutartid 1/125 och på andra 1/6.  Alltså långsammare tid på den andra så att kameran hinner ta in mer ljus…..måtte jag säga rätt nu!!!???!!! Annars får jag nog betrakta mig som helt hopplöst fall !!

Här är tiden 1/500

Här 1/125

Och här 1/30.

…..jaha….nu kom yngste sonen och hjälpte sin ”datanörd” till morsa, och tydligen var det så enkelt som att bilderna jag döper om inte får ha åäö i namnet?? Pinsamt men förmodligen sant eftersom bilderna som inte fungerade idag faktiskt hette något med älg allihop Han döpte om bild nr 1 till alg och vips så fungerade det igen. Vad skulle man göra utan sina söner ??

Men nu inser jag att jag började alldeles försent med det här inlägget. Skulle ha gått upp tidigare för klockan har redan blivit tio och det känns inte riktigt rätt att sitta här i pyjamasen och skriva när det är så fint väder ute. Kanske fortsätter ikväll med lite fler bilder och berättar mer om fotopromenaden.

Har en underbar dag nu och låt solen skina så mycket som möjligt på er!! Bra för både själ och hälsa!
Vitaminer och värme kan väl aldrig vara fel
Ja, jag vet att den innehåller farliga saker också men är man försiktigt så tror jag att den gör mest nytta faktiskt.

Hörs och ses!

Britta