Ja antingen är det så enkelt…eller så bör man tänka ”Vad har han gjort nu då?”, särskilt när blomsteruppvaktningen nog går att räkna på…ja kanske inte ena handens fem, men säkert båda händernas tio fingrar under de dryga (23 tror jag) åren vi varit tillsammans 
Men å andra sidan så blir man ju extra glad då när det väl händer, eller som han själv uttryckte det…”om jag skulle komma med blommor till dig varje vecka så skulle du tröttna till slut eller bara bli irriterad”.
Men, jag vet inte det jag! Älskar verkligen att få blommor och skulle nog lätt kunna vänja mig vid att det hände lite oftare
Måste säga att han lyckades den här gången, så otroligt söta och med det talande namnet ”Brinnande kärlek”, tydligare än så kan väl blomsterspråket inte vara!
Vet inte vad som fick honom att köpa blomman men kanske var det senaste inlägget om att hans cykelresa skulle innebära ”semester” även för mig
Kanske tyckte det var bäst att ”visa framfötterna” lite så att jag inte blir alltför bekväm med ensamheten under de 11 dagar han är borta
Nåja, blev i alla fall glad och överraskad över blomman, vilken tanke det än var bakom den !
Annars har jag tyvärr gjort min sista arbetsdag på Enådal för den här gången, och näst efter kyrkogården är det nog den bästa arbetsplatsen jag haft. Bara (eller i alla fall övervägande) trevliga människor omkring mig, förutom en liten del som fortfarande uppfattar en lokalvårdare som osynlig. Har ju mest arbetat med lokalvård…eller som städkärring kanske man ska säga, och inställningen till ”oss” har faktiskt förändrats under åren.
Förr (låter som om jag var 90) var det inte lika många som hälsade och uppmärksammade en, men numer verkar folk ha blivit lite ”ödmjukare” och ser varje människas värde som individ, istället för att tydligt visa att man tillhör en ”lägre klass” än dem som klättrat på karriärsstegen och tjänar betydligt mer pengar.
Sättet de visar det på är att helt enkelt inte låtsas om att man är i närheten överhuvudtaget. Låter kanske konstigt för den som inte upplevt det, men så är det.
En del kan (oftast kvinnor, särskilt den lite ”finare” typen med de rätta modekläderna, frisyren och parfymen naturligtvis 
) passera alldeles intill, eller till och med uppehålla sig ett tag i närheten utan att visa minsta reaktion på att jag finns i närheten. Ibland får man ett snabbt ögonkast som genast avslöjar att de önskat att de inte tittat åt mitt håll för då kanske de ändå måste hälsa. Precis som om de ville ”smygkika” lite men hoppats på att jag tittat bort just då.
Nuförtiden har jag dock tröttnat på den typen av beteende och brukar för det mesta säga ett glatt och högt ”Hej” vilket gör att de inte ”kommer undan” Men vissa dagar som i förrgår när jag hade huvudvärk hela dagen, så orkar jag inte ens försöka utan låter de få tro att de är av en ”finare sort” så att säga.
Vi har ju alla vår egen sanning och är det deras så får det väl vara så !
För mig blir det bara en bekräftelse på att jag är tacksam över att inte ha den här typen av fördomar.
”Röd o vit o gul o svart, gör detsamma har han sagt” vet ni, låten man sjöng på kyrkans barntimmar, om att Jesus älskar alla barnen Det är i alla fall min sanning!
Tror faktiskt inte att han har något emot städerskor, sopåkare eller gatsopare heller han älskar nog alla barnens alla föräldrar också Hihi !
Men som sagt så är det färdigjobbat för den här veckan och i helgen kanske jag kan lyckas göra något med sönerna som har sportlov just nu. Den äldsta brukar vara lättast att få med sig och förhoppningsvis vill han göra mig sällskap till isberget som ”vuxit upp” i Siljan. Ser det bara på avstånd från vägen hela tiden, vilket gör det svårt att uppfatta hur stort det egentligen är. Skulle gärna fota det och det vet jag ju att han också skulle lockas av.
Men vi får väl se, tror i alla fall att det blir lika underbart väder som det var idag på eftermiddagen.
Får erkänna att de första riktiga vårkänslorna infann sig idag när jag var uppe hos hästarna och mockade. Värme i luften, solsken och takdropp varenda gång jag var ute och tömde skottkärran gjorde att jag fick liksom lite ”pirr” i kroppen (hm…hur var det nu med de där karlarna som skulle passa sig ) och när jag åkte hem en sväng för att fylla vattendunkarna spelades det gamla åttiotalsgodingar på radion så att jag var tvungen att höja volymen och sjunga med
Härligt att känna livsandarna återvända efter den tunga vintern!!!!!!!!!!
Men nu får det nog räcka för idag. Har inte ätit min kvällsmat än pga utebliven aptit, men vad gör det när det snart är vår och man kan leva av ”kärlekens frukter”………:) !!!!!!!!!
Ses nog imorrn!
Britta