Idag känns det sådär tungt inombords….sådär så att man får lov att dra djupa suckar lite då och då, som för att bli av med, eller orka med något som egentligen är för tungt att bära.
Beror nog mest på att jag är trött efter gårdagens nattsudd och sen är det väl en del annat som gnager i hjärtat. Men sådant är ju livet och allt löser sig väl till slut.
Tror att man behöver den här typen av dagar ibland då man liksom ”stannar upp” och tänker över livet lite extra. En fördel med den här tunga känslan är att den brukar ge inspiration till nya dikter. Att få skriva av sig en del av de tankar som dominerar dessa dagar kan vara till stor hjälp för att få det att kännas lite lättare.
Att skriva dikter är för mig överhuvudtaget ett bra sätt att bearbeta känslor på, vare sig det gäller glädje, sorg , längtan, oro eller något annat som känns lite ”mer än vanligt” inuti.
Vi har ju alla våra sätt att tackla olika situationer och en del pratar hellre än skriver om det. Själv föredrar jag att skriva eftersom jag dels behöver lite betänketid för att veta exakt vad det är jag egentligen vill få ur mig, och sen tror jag inte att någon av mina närmaste är så intresserad av att lyssna på mina djupa tankar dessa dagar.
Förutom katterna då… de kan man alltid prata med och få en massa villkorslös kärlek tillbaka 
Det är nu man skulle vilja ha de där vingarna…så att man kunde flyga bort ett tag och ta en paus från att vara den man är och det liv man lever.
Nu kanske det låter som att jag är på väg in i en djup depression eller något, men så är inte fallet. Är bara det att jag är lite för mycket av en ”tänkare” ibland, och låter mitt sk inre liv ta större plats än det liv jag lever så att säga i praktiken. Hmm…lät lite snurrigt det där va?
Om jag säger såhär då! Det finns ju två typer av människor varav en kallas introvert och den andra extrovert, och jag hör definitivt till de introvertas skara. Var faktiskt inte så längesedan jag förstod att det var så, men blev i alla fall väldigt lättad över det när jag hittade sidan introvert.se. Har alltid kallat mig blyg men egentligen inte tyckt att det helt stämt in på mig. Nu kan jag däremot förstå varför jag har ganska stort behov av att vara ensam och inte trivs i stora sällskap, utan föredrar att umgås med en eller två personer i taget. Andra stora tillställningar tar också mycket på min energi som te x mässor, springa på stan, marknader, gå ut på krogen och liknande. Visst kan jag tycka att det är roligt och trevligt men sen måste jag få dra mig undan och återhämta mig med mina egna tankar och funderingar.
Forskning har till och med visat att en introvert hjärna är överkänslig mot dopamin vilket ju frigörs i större mängd i sociala sammanhang, och just därför får man som introvert ofta en reaktion som te x huvudvärk efter att ha utsatts för detta, något som jag definitivt kan känna igen mig i. Får alltid huvudvärk efter att ha gjort något mer än mina vanliga dagliga rutiner, särskilt när det har varit många olika och nya människor med i bilden. Kan också känna mig uttömd på energi dessa dagar. Det finns också fall där introverta blivit sjuka (liknande utbrändhet) när de tvingas leva den typen av liv som de extroverta föredrar.
Intressant det där tycker jag, och så skönt att få svar på varför man är som man är, framförallt att det inte är något onormalt även om det är mer ovanligt att vara introvert än extrovert.
Men nu börjar det bli dags att tänka på matlagning. Det måste ju göras hur man än mår, särskilt så länge man har ett par växande tonåringar hemma När de flyttat kommer jag nog att leva på luft! Eller smörgåsar kanske
Ha det bra så länge !
Britta ♥