Kände att jag ville göra ett mittinatteninlägg innan jag släcker lampan och ger mig in i drömmens värld…de goda och glada drömmarnas värld hoppas jag.
Är inte ofta jag är vaken vid den här tidpunkten som den kvällströtta människa jag är. Men nyss hemkommen från en trevlig middagsbjudning med jättegod mat, och som en (av två) i det vinnande laget i ett sällskapsspel, så känner jag mig ännu lite för uppe i varv för att kunna släcka och somna direkt.
Chaufförslotten föll på mig den här gången vilket jag inte har något emot, för nu vet jag att jag vaknar upp imorgon utan vare sig huvudvärk eller illamående.
Dessvärre så kommer jag nog att sova ganska länge vilket jag egentligen inte gillar. Föredrar tidiga morgnar framför sena kvällar faktiskt.
Dock kanske med lite lugnare start än den jag fick i morse, då jag väcktes av ett par katters hjärtskärande skri. Vet att jag är för ”mesig” med mina katter men kan inte låta bli. Gör så ont i mitt ”kattmodershjärta” när jag hör att det är slagsmål på gång, och för övrigt så skulle jag ändå inte kunna somna om när jag vet att någon av dem (har fyra stycken ) förmodligen är inblandade.
Så vid klockan sju studsade jag upp ur sängen och lyckades få på mig i alla fall det nödvändigaste i klädväg, innan jag sprang nedför trappen och öppnade ytterdörren. In som ett skott kommer lilla Selma med svansen liknande en stor flaskborste. Tror nog inte att det var hon som var inblandad den här gången, eftersom det inte syntes en skråma på henne trots att hon är så liten och tunn i kroppen. Däremot var det nog ett par andra slagskämpar som skrämt upp henne rejält med sina skrik, så hon var nog ganska lättad över att dörren öppnades och erbjöd en flyktväg in i tryggheten.
Efter att ha släppt in henne räknade jag in de övriga två som saknades (Findus befann sig naturligtvis uppe i mitt sovrum redan, men inte på kudden den här gången, har fortfarande efterverkningar av nackspärren) och kunde konstatera att alla var inomhus.
Hur som helst så kändes det inte som någon idé att försöka somna om igen utan gjorde upp eld istället och åt i ensamhet en lugn och stillsam frukost till sprakandet från vedspisen. En av livets små guldstunder ni vet 
Men nu är klockan ett på natten och det är dags att försöka somna in för idag…eller vad man säger….är ju egentligen söndag nu.
Och precis nu när jag skriver det här så kommer jag på att jag missade att lägga in tjälknölen i ugnen…typiskt…glömde helt bort det när middagsinbjudningen kom mitt på dagen någon gång. Det är ju bäst att låta den ligga i ugnen över natten för att sedan ligga i saltlagen några timmar innan det är dags för ”söndagsmiddag”. Men den finns ju kvar i frysboxen, så det får väl bli nästa helg istället. Blir bra med tjälknöl på Vasaloppssöndagen. Först den obligatoriska” te och rostatbrödfrukosten” framför Tv:n när starten går och sen lite kött och potatisgratäng på eftermiddagen
Gott !
Men nu….Godnatt och sovgott…zzzz!
Britta