Titta på den här bilden……visst blir man glad när man ser den lilla lilla snöstjärnan, som blänker som om den vore gjord av guld. Naturen är verkligen fantastisk på att skapa sina egna små konstverk. Det gäller bara att se och upptäcka dem.
I skogen kan man också hitta små stjärnor, fast gröna och mjuka i form av stjärnmossa.
Närbilder är något som fascinerar mig just för att de får en att upptäcka saker man inte ser och tänker på annars. Och innan en viss fotograf känner att han måste påpeka de tekniska bristerna i det här fotot, som skärpa och liknande så måste jag väl säga att det inte är det absolut viktigaste för mig (vilket han egentligen redan vet 
)
Jag har väl en lite ”flummigare” syn på mina foton och ser mer på vad de visar än hur de visar det.
För mig räcker det gott, eftersom jag inte precis strävar efter den ”perfekta tävlingsbilden”.
Den här fjärilen satt på en av soffkuddarna ute på bron en dag i somras, och inte skulle man veta att den är smyckad med små silverpärlor om man inte såg den så nära som här. Vet inte vad det är för sort, men tror att det är någon typ av nattfjäril.
Den här gamla plogen är ju inte ett av naturens underverk ,men på god väg att bli erövrad av den, där den ligger bortglömd och uttjänad.Kan tänka mig att den en gång i tiden var väldigt betydelsefull för den som använde den, kanske min egen farfar eftersom den ligger på min fars ägor nere i skogen i kanten av en linda som numer betas av får. När jag var liten och vi hade hästar tog vi vårat hö därifrån, hässjade och torkade på gammalt vis och sen fick man åka hölass när det var dags att köra in skörden. Alltid lika spännande att gunga fram högst uppe på lasset på den smala ojämna skogsvägen…skulle det vicka eller inte..?
Kan faktiskt inte komma ihåg att det gjorde det någon gång, förmodligen tack vare bla min fars kunskaper om hur man packade rätt.
Såpbubblor är väl heller inte ett av naturens små underverk men de passar i alla fall väldigt bra ihop. Tänk när man var liten och fick köpa en burk såpbubblor när våren kommit på riktigt.
Såpbubblor och stenkulor var det som gällde då, för att inte tala om när man fick ta fram cykeln för första gången så fort vägarna var tillräckligt bara.
Vilken känsla det var att susa fram iklädd sina lättare vårkläder istället för vinteroverallen och de klumpiga vinterstövlarna. Sen när man fått nog av att susa fram så gjorde man en ”smattra” av en bit kartong och två klädnypor som man satte emot ekrarna och vips så hade man ett motorfordon istället 
Kändes i alla fall så med det ljud som smattran skapade.
Men nu får jag inte sitta här och drömma mig tillbaka till ”den gamla goda tiden” med spännande åkturer på hölass och såpbubblor i regnbågens färger som alltid var lika fascinerande att titta på när de drog iväg med vårvinden.
Måste nog ta en dusch snart eftersom vi är bortbjudna på middag ikväll.
Och just det! Apropå de små detaljerna så blev jag i morse väldigt glatt överraskad när jag såg att författaren Bengt Pohjanen lämnat en kommentar på inlägget där jag skrev några rader om honom. Är säkert bara en ”liten detalj” för honom och något han gör lite då och då, men för mig betydde det en hel del och gav mig en ovanligt positiv start på dagen
(Får väl hoppas att jag inte drunknar i duschen nu… ni vet det där med att ha ”näsan i vädret”
Ha en fortsatt trevlig helg i alla fall !
Britta