Jodå, det blev en tur ner till ån i skogen, och nog fick jag igång blodcirkulationen allt, fast det var inte knähögt med snö. Det nådde upp till låren på vissa ställen! 
Sista biten upp mot vägen igen insåg jag att det bara var att gå ner på alla fyra för att ta sig ända dit med livet i behåll:)
Tycker inte att bilden ovan gör mitt slit rättvisa för man får inte uppfattningen av att det faktiskt är uppförsbacke också. Men mina kravlande spår ser man i alla fall!
Tack och lov så kom det ingen bil medan jag kom krypande i min vinteroverall med luvan på och med kameraväskan på ryggen För om någon stannat och frågat om allt var okej, (vilket synen av mig förmodligen fått de flesta att göra) så hade jag knappt kunnat svara ändå med tanke på vilka siffror min puls var uppe i.
Försökte ta en bild som skulle visa hur djup snö det var medan jag ännu gick på två ben, men det var inte det lättaste. Strax under det ljusblå är i alla fall min midja så det ger väl någon typ av uppfattning om det, och jag lovar att mjölksyran gjorde sig påmind i låren. Var ganska skakis i benen ett tag när jag äntligen kunde hoppa ner från snödrivan och landa på den plogade vägen.
Ja så här ser det ut när det är snö och isfritt!
Jämfört med dagens läge på samma ställe ungefär!
Ett annat exempel på då….
…och nu!
Just när jag står och bara ser mig omkring lite så får jag syn på något som blänker till i gulbrunt inne i en skreva…
…så jag stoppade in kameran och tryckte av och där hade trollen gömt lite av sitt guld….? Eller…okej då, det var nog bara lite kåda som droppat från en av granarna, men häftigt var det att det liksom glimmade till just när jag tittade dit:)
Tittade upp bland trädtopparna också, och nog känner man sig bra liten när man står där nedanför med snö upp till knäna.
Den här gamla granen inbjöd ju till trädklättring också, men här vet jag faktiskt mina begränsningar, dels så är vinteroverall inte den idealiska klätterkostymen och sen skulle nog grenarna inte hålla för mig nuförtiden:) Är ju inte tio år längre!
Här sades det att tomten bodde när jag var liten, men det är tur att han flyttat till Mora nu eftersom taket har rasat in:)
Måste bara visa den här bilden också eftersom jag alltid undrat hur det skulle vara att köra 70 på den här vägen som slingrar sig fram som en serpentin, och särskilt i vinterväglag. Men tydligen så är det i alla fall tillåtet även om jag aldrig skulle våga mig på det, inte ens om jag blev garanterad att slippa få möte i nästa kurva!
Men nu är det dags att inta sängläge igen. Känner mig riktigt trött nu efter dagens utflykt på drygt två timmar i djupsnö och ca – 15 . Sådär skönt trött, med rosiga kinder och känslan av att ha rört på sig ordentligt!
Blir nog inga problem att somna nu hoppas jag!
Ses och hörs kanske imorgon….gääsp!
Britta
Okej då, längre än så pulsade jag i alla fall:) och jag kan ju säga att jag i det läget nog var glad över att inte ha lika många kameror och grunkor som du bär med dig!Min lilla canon räckte gott att ha på ryggen
Britta
Nä nu var det inte riktigt så jag tolkade det heller. Men du pulsade längre än mig då jag bara hoppade över några snövallar och ner i några diken för att få rätt vinklar. Så sammanlagt kanske jag pulsade i ca 20-25 m
Men snön räckte upp till magen på ett ställe och med båda kamerorna med så var det inte så lätt.
Nja..nu ska du inte luras av att jag skrev att jag varit ute i dryga två timmar:) fast det lät ju himla bra förstås:) men själva snöpulsningen pågick inte så länge. Skogen har nämligen samma tideräkning som i stallet du vet;) tiden bara försvinner när man vistas där och största delen av tiden gick åt till att fota, ställa in och testa olika grejor på kameran, titta, lyssna, känna efter och bara vara helt enkelt. Blir ju nästan lite som att meditera, och bara en sån sak som att te x stå och betrakta och beundra alkottar på nära håll gör ju att tiden rinner iväg:) liksom att sitta och lyssna till vattnet som porlar och forsar under isen. Två timmars pulsning i det snödjupet hade jag aldrig orkat med
Britta
Skönt att se att det inte bara är jag som pulsat i snö denna helgen. Fast så långt som du har gått har jag däremot inte pulsat