Ja visst blir man glad när SMHI har sådär totalt fel. I alla fall när det är åt det hållet som idag, alltså att termometern visar -7 istället för -27 som det var hot om ett tag.
Nu har jag ju i och för sig inte kollat prognosen på ett par dagar, och om jag inte minns fel så var det väl imorgon det skulle kunna bli runt -25. Men varför tänka på morgondagen? Det blir väl som det blir i alla fall 
Idag känner jag verkligen av gårdagens yogapass och det är väl i och för sig ett gott tecken, för då måste den ju ha gjort nytta i alla fall. Armar och rygg protesterar, och tydligen så finns det lite magmuskler långt därinne någonstans som är riktigt tjuriga idag för att jag väckte dem ur deras törnrosa sömn.
”Vad skulle du ända in till oss och göra med dina övningar, finns väl andra du kan bråka med!!”
Det enda onda som kanske inte är av godo så att säga, är ömheten på kotorna uppåt nacken mellan skulderbladen. De tyckte inte om att bli klämda mot golvet under skulderståendet, vilket jag kan förstå. Får nog skaffa lite mjukare underlag, för även om det inte känns så mycket just under övningen, (har fullt sjå att försöka hålla kroppen rakt upp i luften) så blir det väl nästan som blåmärken dagen efter, så idag är det nog inte att tänka på att gå upp i skulderstående:)
Men nu sitter jag här och väntar på att temperaturen ska bli lite behagligare inomhus i alla fall, var knappt 16 när jag kom ner i morse och nu är den uppe i 17,9 och vedspis och kamin jobbar för fullt.
Är skönare att ha några grader varmare när man kommer ut ur duschen så jag skriver nog en stund till.
Idag är jag lite i valet och kvalet när det gäller en föreställning på kulturhuset ikväll. Det är Dalateatern som visar föreställningen ”HÄXA- en trollkona ska du icke låta leva”.
En berättelse om häxjakten i Sverige i mitten av 1600-talet, som tar oss in i berättandets magiska värld, som det står i annonsen. Står också att historien förtätas av musik med instrumenten nyckelharpa, kantele, dragspel och stråkharpa och det låter som något jag skulle gilla. Älska verkligen att se och höra den här typen av föreställningar, eftersom musiken har stor inverkan på mig. Vet att jag kommer att dras med och leva mig in i hur det hade varit att leva under den här tiden. Sen vet jag ju att just de instrumenten ger den där känslan av mystik och magi och att höra det live är alltid en särskild upplevelse.
Egentligen trodde jag att föreställningen var igår och eftersom den kostar 150kr och jag har 33kr, (hur var det nu med det där man kunde och inte kunde köpa för pengar;) så förträngde jag den och låtsades att den nog inte skulle vara så bra som jag trodde ändå:) ”Vad vore väl en bal på slottet” ungefär Som askungen skulle ha sagt !
Men idag när jag tittar i almanackan så inser jag att jag tagit fel på dag och att det är ikväll istället. Då får jag den där känslan av att, nej, det är nog meningen att jag ska gå på den där föreställningen.
Så i det här läget så måste jag väl erkänna att några kronor till på kontot hade varit bra:)
Men vi får se, kanske har någon av övriga familjemedlemmar en peng att låna ut till sin stackars utblottade mamma/sambo
Om det nu finns biljetter kvar förstås, men det tror jag faktiskt. För övrigt blir det väl som vanligt på den här typen av föreställningar.
Jag och ett gäng glada pensionärer:) Inte mig emot, men ibland undrar jag om inte min hjärna åldras lite för snabbt:)
Skulle nog trivas utmärkt i föreningar som PRO och liknande, för oftast så är de här människorna mycket lättsammare och trevligare att umgås med än de i min ålder. Männen är mer gentlemän och kvinnorna sätter sällan ”näsan i vädret” som de i min ålder och yngre kan göra. Sen verkar vi ju ha mer gemensamma intressen också!
Men vi får se hur det blir. Vet i alla fall att det inte är någon annan i familjen som är intresserad av att se det här så det blir väl jag allena som vanligt:)
Men nu är tempen uppe i 19,3, dags för duschen tror jag:)
Britta