Ja om man hängt ihop med någon i 38/39 år ungefär, genom vått och torrt, delat blod svett och tårar,(och snor förstås, fast det säger man ju inte eftersom det inte låter lika dramatiskt och vackert) blivit delgiven mina allra hemligaste hemligheter, glädjeämnen och sorger, och fått så många pussar så att munnen liksom nötts bort så måste man väl vara den som känner mig bäst.
Gulnalle heter han förstås, och finns fortfarande med när jag avslutar ännu en dag i det här livet, även om han numer sitter på sänghyllan istället för att krypa ner med mig under täcket:)
(Man får ju tänka sig för när det finns vissa anlag för svartsjuka i familjen;)
Egentligen är det ju konstigt att han har öronen i behåll efter allt jag berättat för honom genom åren:) En trogen lyssnare är han i alla fall och även om han hade haft munnen kvar så skulle jag inte behöva oroa mig över att han sticker iväg och skvallrar när senaste nytt ur mitt livs historia har berättats:)
Tack och lov för det! 
Börjar inse mer och mer att det finns en hel del man nog ska hålla för sig själv, inte ens de som står en allra närmast kan ibland hantera sånt man känner att man vill berätta på ett vuxet och moget sätt mer säger jag inte !
Men vi lever ju alla i våra egna verkligheter och uttrycket, genom sig själv känner man andra, säger nog mer än man tror har jag kommit på.
Intressant är det i alla fall hur olika vi tänker, tolkar och funderar kring nya upplevelser.
Så jag ska nog nöja mig med mina pratstunder med Gulnalle, och om det är så att jag vill ha respons och tycker att det kan vara roligt att få ett svar ibland så väljer jag att prata med Mia, som är den av mina vänner som känt mig längst och som jag tack och lov inser mer och mer är någon som har i stort sett samma uppfattning och filosofi som mig om saker och ting.
Min bekantskapskrets är ju inte särskilt stor och det är för att jag valt att ha det så. Är ju ett typiskt introvert drag att föredra få nära vänner framför många, mer ytliga. Är nog också därför jag valde att gå ur facebook, blev helt enkelt för mycket och för vimsigt för mig att ”hålla reda” på och prata massa ytligt svammel med så många olika människor.
Tror att det tog mer energi från mig än det gav, så det var helt enkelt ingenting för mig, men jag har full förståelse för dem som använder det och tycker att det är ett bra sätt att hålla sig informerad om vad som händer omkring dem.
Jag är kanske inte nog nyfiken på vad andra sysslar med helt enkelt:) Har nog fullt upp med mitt eget liv och det som händer omkring mig då det till skillnad mot för de extroverta ger mig all den stimulans jag behöver.
Men nu ska jag gå ut och se till hur Idunn och Hugin har det i hönshuset nu när det åter var 20 minus när man vaknade. Jag satte i alla fall igång extra lampan åt dem imorse så några plusgrader tror jag nog att det håller sig på inne hos dem.
Dessutom har ju solen gått upp nu och lyser rakt in i deras enda lilla fönster, så det går nog ingen nöd på dem.
Britta