Om det skulle vara så att man inte riktigt ser vad detta föreställer så kan jag tala om det här är en av de bättre bilderna jag lyckades få på lilla, snart åtta månader gamla ”Mogga” (Morgungjöf om man ska vara petig) .
Hon är bara så underbart social och nyfiken så det kan vara svårt att hålla henne på avstånd när man tänker sig att fotografera lite:)
Hann inte trycka av innan hon bara var tvungen att nosa lite lite närmare på den där konstiga manicken, hade tänkt mig en närbild av hennes vackra öga men tyvärr så lyckades jag inte med det innan batterierna började ta slut, (som vanligt när jag väl fått med mig kameran).
När hon ändå skulle stå alldeles tätt intill mig så passade jag på att ta en bild av hennes små miniatyrhovar med så underbart långt hår ovanför så att det ser ut som om hon har lätt utsvängda byxor på sig 
Här får man väl i alla fall en lite bättre uppfattning av hur hon egentligen ser ut. Ska bli spännande att följa hennes utveckling och framförallt vilken färg hon kommer att ha till slut. Har förstått att det kan ändras en hel del under tiden som ett föl växer, men förhoppningsvis får hon behålla sin bruna fina färg.
Men man vet som sagt aldrig. Under de längsta stråna är hon betydligt mörkare men å andra sidan så har hon en del vita strån inblandade lite här och var också så det kan nog bli vad som helst till slut.
Men vad har väl egentligen utseendet för betydelse när man är så orädd, nyfiken och sällskaplig som hon är vid så tidig ålder. Idag lyckades jag få med mig en borste ut i hagen och tänkte att jag tar och provar får se vad hon tycker om det.
Hade inte väntat mig reaktionen jag fick.
Så fort jag började borsta lite försiktigt så slutade hon att äta, så jag tänkte att nu går hon nog iväg….men inte då!
Hon började sträcka på halsen och man riktigt kände hur hon njöt. Stod alldeles stilla och såg ut som om hon skulle snudd på somna ett tag:)
Vilken underbar häst, så ung och redan så tillitsfull till människor. Och inte nog med det….när jag gick över till andra sidan för att fortsätta borsta där böjde hon på halsen och stod och liksom…hm vilket ord ska jag använda?..liksom ”nussade” med sina små läppar längs efter ena sidan på mig.
Jag var lite beredd på att hon skulle nypa till med tänderna vilket det brukar sluta med när de undersöker en så där, men inte en enda gång gjorde hon det. Bara gnuggade och liksom masserade mig medan jag borstade henne.
Kom att tänka på att hästar gör ju så emot varandra, kliar du mig så kliar jag dig, brukar de ju köra med och kanske var det här motsvarigheten till det, fast nu mellan häst och människa.
En tanke som slog mig var, ”Visste hon att hon inte kunde ta i lika hårt som hästar gör sinsemellan? Nog för att de är kloka djur men? ….ja vad vet man?”
Efter en stund kom ledarstoet i flocken,Undrun, för att kontrollera vad jag/vi höll på med egentligen. Ville väl kolla så att jag behandlade hennes lilla skyddsling väl:)
Hon verkade tycka att det var helt okej att jag pysslade om Mogga lite för själv ställde hon sig med mulen uppe på Moggas lilla bak och stod där en stund och njöt nog också av lugnet och den avslappnade stämningen runtomkring oss.
Sen tyckte hon nog att det var hennes tur att få lite borstning så hon puffade på min hand precis som om, nu är det min tur, så jag tog några drag i hennes tjocka vinterpäls också.
Så småningom kom också Eyrun…och vips så blev det sommar:)…..nejdå, fick bara inte med någon ensam bild på henne idag så den här sommarbilden får duga.
Och eftersom det verkade som om de ställde upp sig i borstningskö så gick jag så småningom över till att borsta även henne. Hon var nästan den som njöt allra mest och när jag tänkte att det fick räcka och skulle gå därifrån så följde hon med tätt efter ända fram till ingången och då kunde jag ju inte annat än att borsta lite till:)
Moggas mamma Jora lyckades jag dock inte komma så nära så att jag kunde borsta henne. Dels så är hon lite skygg och avvisande och dels så är hon så låg i rang så att det räcker med att tex Undrun tittar emot henne så går hon sin väg.
Och eftersom Undrun alltid måste kolla vad som står på så kom hon naturligtvis fram till mig så fort jag var nära att få komma i närheten av Jora och vips så var den pyttelilla kontakten bruten.
Men hade i alla fall ett par härliga timmar tillsammans med hästarna och tiden gick lika fort som vanligt, helt plötsligt var klockan nästan halv tre och jag insåg att jag inte ätit någon lunch, så det var bara att ge sig iväg hem och sen hann jag precis äta upp innan äldste sonen ringde och bad om hämtning.
Nu är det väl dags för middagsmatlagning snart, och efter maten väntar veckans semla!
Mumsfilibabba!
En semla per vecka måste man i alla fall få tycker jag
Britta