Inser nu när jag sitter här och filosoferar, och ser ut genom fönstret på det återigen sagovackra landskapet med rimfrost och klarblå himmel.
Det här är en examensdag för mig.
Jag har nu vid 39 års ålder avklarat en av alla de kurser jag satt som mål att gå, under denna livstid här på jorden.
Kursens mål är att förstå att vi alla är såå olika, och att sluta utgå ifrån sig själv när man försöker sätta sig in i hur andra tänker.
Så från denna dag och framåt, kommer jag aldrig mer att tillåta mig att bli förvånad över andra människors moral och beslut, eftersom min förvåning nu har nått den absoluta toppen (och lite till).
En av mina kollegor på kyrkogården har en fras som vi brukar använda, en gång uttalad av en äldre man som tydligen också slutfört kursen.
Den lyder:
”Allt kan hända, man slutar aldrig att förvånas”
Just det där, allt kan hända, stämmer verkligen har jag insett nu.
Så enkelt är det faktiskt, att allt kan hända!
Själv gör jag nog om uttalandet lite och låter slutorden istället bli.
”Allt kan hända, så varför förvånas”
Så nästa gång jag får information om något som någon sagt eller gjort och som låter helt obegripligt ur min synvinkel hoppas jag att min reaktion istället för,
Va!? Nej det kan bara inte vara sant?!? Blir,
Jaså! Ja tänk vad vi är olika, och vem kan egentligen säga vad som är rätt och fel!
Fix Britta Karin Andersson
(tror att det är jag i alla fall, men vem vet? när man inser att man nog egentligen inte känner någon, så vad är det som säger att man åtminstone känner sig själv?)
Nej, det är sant, men så länge man låter bli att riva upp de pusselbitar som redan är lagda så går det betydligt snabbare att få hela pusslet färdigt
Britta
Nu ska man ju aldrig ropa hej förrän man är över bäcken men nog känns det bra allt. Tyvärr brukar det ju aldrig vara så enkelt så det bara är en pusselbit som ska läggas rätt. Men som sagt så känns det mycket lugnare och stabilare nu.
Då blir jag verkligen glad för din skull
Hoppas nu att det är rätt hjälp, rätt väg för dig och att du själv känner att du är helt med på det!
Britta
Förstår dig precis då jag själv inte på något vis har känt igen mig själv de sista dagarna. Men det känns som jag har fått hjälp in på rätt väg idag.