Har de senaste dagarna funderat på om jag inte är en av de tråkigaste människorna i världen:)
Anledningen är att när jag tänker på det stundande nyårsfirandet så känner jag bara att det vore skönast att vara hemma och slippa alltihop.
Är nästan så att jag har svårt att förstå mig på mig själv ibland. Det gäller ju bara en kväll och dessutom får jag ju umgås med trevliga människor både vänner och släktingar som man annars knappt umgås med alls.
Men fy hundan..vad det tar emot..!
Hur kan man ha ett sådant minimalt behov av umgänge egentligen? Har ärligt talat ingen som helst lust med denna nyårsfest:) För även om det bara är för mig kända personer som kommer, så blir det att dra till med ett slags skådespel ändå. Alltså att ge intryck av att det är såå roligt att träffas..och såå roligt att ha fest… och såå…ja?…vad säger man?
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG???
Får man vara så här tråkig vid 39 års ålder? För jag kan ju inte precis skylla på att jag är för gammal för sånt där och att jag nog heller stannar hemma och tar det lugnt, vilket man bör vid min höga ålder????
Hmm…nej den ursäkten kan jag nog inte dra förrän om sådär ca 30 år ungefär 
Pust..!
Okej, jag vet hur mycket inställningen betyder såna här gånger och jag ska försöka skärpa mig nu.
Kom igen Britta, det blir säkert jättetrevligt! God mat i goda vänners lag. Det kan man faktiskt stå ut med i några timmar. Sen är det över och ett nytt år har dessutom börjat.
Nya friska tag, nya visioner och drömmar att uppfylla. Kanske något nyårslöfte att leva upp till också.
Just det, nu kom jag på det:) Kanske ska lova mig själv att inte gå på en enda fest eller social tillställning på hela 2011:) Som ett slags förbud alltså bara på skoj sådär. Tänk vad imponerade alla sociala kusiner och vänner skulle bli (därför att för dem skulle det verkligen vara en uppoffring). För min egen del skulle det nog vara på två sätt. Mest fördel förstås eftersom jag skulle slippa en massa jobbiga tillställningar, men å andra sidan skulle det kanske vara nyttigt att tvingas avstå från de tillfällen jag verkligen vill umgås med folk.
Fast nej…det är nog ingen bra idé!
Hur skulle man få vanligt folk att förstå vitsen med det? Och hur skulle jag kunna sitta härhemma när släkten äter påskmiddag eller reser upp majstången? För att inte tala om julafton…nej det var nog inget bra löfte..men kanske ska försöka lova mig själv att inte tacka ja till sådant som jag egentligen inte vill gå på, vare sig folk blir sura eller inte.
Det har jag ju till viss del redan börjat med och blivit mycket bättre på med åren men den gränsen skulle faktiskt gå att tänja på lite mer tror jag, för man har fortfarande den där pressen från släkt och familj om att vissa saker gör man bara annars ses man som fräck och oförskämd.
Men känner mer och mer att…ja men tyck så om mig då….det är väl upp till var och en om de vill fortsätta att umgås med mig och ta mig för den jag är eller inte.
Nåja, nu måste jag i säng hur som helst.
Får väl se hur det blir med nyårslöften i år. Tänker i alla fall aldrig lova ett godisfritt år igen som jag gjorde en gång i tiden.
Jag behöver choklad lite då och då för att leva:)
Britta
P.s Jag höll faktiskt godislöftetD.s
Helt sant Pernilla! De som kallar en tråkig vet ju alltså inte heller vilka positiva sidor man har och är ju därmed inga man har behov av att umgås med. De som verkligen känner en respekterar ju alla sidor hos en, både bra och dåliga.
Britta
Jo jag kan nog tänka mig att jag anses vara lite tråkig av andra människor då jag inte hänger med på en massa ”skoj” hela tiden.
Men det kan de gott tycka, för tycker dem det så känner de ju tydligen inte mig så bra.
Skönt att höra Pernilla! Och det är nog så, att bara för att man föredrar ensamhet eller i alla fall mindre sällskap så behöver det inte betyda att man är tråkig. Men du kanske också ha upplevt att man ses som lite ”konstig” för att man inte har behovet att vara ute och umgås med en massa folk hit och dit jämt.
Ha det bra och Gott nytt år:)
Britta
Absolut inte!
Jag känner ju inte dig men jag ser och känner väldigt mkt av mig själv
i det du skriver. Som du skrev i ett tidigare inlägg om att du är introvert, ja det är precis så jag också är.
Jag sitter hellre hemma framför tv´n och myser med lite tända ljus eller en bra bok ist för att flänga runt på fester. Jag känner mig oerhört obekväm med sådant där det är en massa människor. Jag trivs bättre själv eller med ngn enstaka god vän som sällskap.
Så slutsatsen blir den att är du tråkig så är jag det också. Och det vet jag att jag inte är.
Tack! Kan behöva det
Nä som du redan svarat så vill jag inte det men jag lovar att jag ska tänka på dig. Inte elakt alltså utan i stärkande syfte.
Jag tycker att vi använder ordet ”ovanliga” istället, det låter trevligare än onormal och vem kan egentligen säga vad som är normalt och onormalt:)
Låter som en behaglig nyårsafton för dig, fast du kanske hellre vill byta med mig och ta hand om mina ca 30 gäster
Jaså inte??
Britta
Tycker inte alls du ska behöva känna dig tråkig. Vad andra tycker är väl upp till dem. Du har i alla fall en sambo som förstår hur det ligger till, i mitt förhållande blev jag aldrig förstådd utan fick alltid skit för att jag aldrig tyckte om att träffa hennes släkt och liknande. Och visst ansträngde jag mig många gånger och ställde upp men du om någon förstår att hur än man försöker så orkar man inte spela hur länge som helst och man får svackor och detta fick jag alltid höra skit om.
Har nu de senaste dagarna haft massor av besök men det har vart helt underbart för de har avlöst varandra och de har kommit en eller ett par stycket åt gången. Passar mig utmärkt när man får besök på de viset.
Och har även blivit bjuden till en kompis som besökte mig häromdagen att fira nyår med honom och dottern (och möjligen hans f.d) för de skulle vara hemma hos hästarna då de kunde bli lite oroliga. Detta passar mig också utmärkt.
Så det finns två saker, endera är du normal eller så är du och jag lika tråkiga och onormala båda två