Har just konstaterat att vedförråden snart är tomma igen och att snön som singlar ner därute fyllt mina skottade gångar. Kom att tänka på, när jag stod här och tittade ut genom köksfönstret, att jag nog ska vara glad för att jag är introvert och har en ganska ”trång” hjärna som inte behöver så mycket stimulans för att må bra.
Jag känner mig nöjd med och till och med tycker om att ha snöskottning och vedbärning framför mig idag.
Tänker på te x min sambo som hela tiden måste ha nya utmaningar och jagar resultat och rekord av alla de slag, och ändå aldrig verkar känna sig nöjd med tillvaron.
Måste det inte vara väldigt jobbigt att vara sådan? Eller är det så att den typen av människor verkligen bara njuter av det?
Ja det kommer jag ju aldrig att få veta, men som det känns här, nu och idag så tänker jag vara tacksam över att vara en ”Nalle puh” eller ”Tjuren Ferdnand” eller vad man ska jämför mig med.
Visst blir jag många gånger trött på mig själv när jag inte vågar prata bland folk och säga saker jag skulle vilja, men i det stora hela så tror jag att det finns många fördelar med att känna sig nöjd med att ha en ensam dag (förutom katter och höns som sällskap) med gårdssysslor framför sig.
Efter ”utomhustjänsten” ska jag ta fram symaskinen och sy de där kuddöverdragen som jag funderat på ett par jular nu 
Ja som sagt så gillar jag inte stress och en massa måsten, utan försöker göra saker när jag verkligen känner att jag har tid för det och inte bara för att jag borde. Kuddarna som ligger på kökssoffan ska äntligen få överdrag som passar ihop med julgardinerna jag köpte för ett par år sedan, då det blev lite tyg över efter att jag sytt dem.
Men nu är det dags att hoppa i overallen och ta en brottningsmatch med kung Bore igen!
Britta