Höll precis på att ge upp försöken att lägga in en bild eftersom det hela tiden tjatades om att det inte fanns ”enough space….bla..bla..bla någonting needed to upload” ja ni fattar….dessa underbara datorer som inte alltid vill som jag vill. Kände att jag ville skriva men visste inte om vad, och kom på att jag nog aldrig skrev något om huset i skogen som jag, min syster och våra söner skulle gå och titta på någon gång innan snön kom.
Som ni ser på bilden så hittade vi huset eller skjulet kanske man ska kalla det.
Övergivet och förfallet stod det där inne bland granarna, och som ni ser så var det ett tag sedan kökssoffan begagnades senast. Nog är det fascinerande hur naturen tar över sånt som människorna övergett och på ganska kort tid egentligen.
Fanns en hel del fina detaljer som folk idag säkert skulle betala en hel del för nu när det liksom är ”inne” med gammaldags inredning igen. De här fönsterhakarna te x skulle jag gärna ha på mitt nuvarande hus.
Min syster har efter att vi varit och tittat på huset, fått berättat för sig av en kvinna som vuxit upp här i byn att stugan tillhörde stinsen som jobbade på tågstationen här i Västgärde då järnvägen fortfarande var i bruk, (tror den lades ner någon gång på sextiotalet.)
Västgärde var en gång i tiden en väldigt ”levande” by med tågstation, café, bageri, lanthandel samt ett tegelbruk nere vid ån. Huset vi bor i var en gång ”telegrafstation” och det känns lite extra roligt tycker jag att ha ett hus med sådan historia.
Men nu ser jag att klockan blivit mycket och egentligen hade jag nog kunnat skriva mycket mer, men eftersom det tog sin tid innan jag kom igång pga teknikens under så får jag lov att avsluta här.
Imorgon är det ju fredag igen och bara en vecka kvar till julafton, otroligt vad fort december gått, men det säger man ju varje år 
Synd att man inte kan säga detsamma om januari, februari och mars också. Nej då händer det liksom något med planeterna och helt plötsligt blir en dag dubbelt så lång och snön bara vräker ner.
Hoppsan! Blev visst ganska negativ där. Skulle ju akta mig för det.
Nejdå, så fort julen är över så blir det snart vår igen, eller hur
Britta