Tänker faktiskt ta mig tid att göra ett litet inlägg mitt i den här helt galna dagen, som för övrigt inte kommer att lugna sig än på några timmar. Hade jag däremot haft en taxameter i bilen idag så hade jag vid det här laget lugnt kunnat dra mig tillbaka för idag, eftersom dagslönen nog redan varit inkörd strax innan tolv.
Vi har ju bara en bil och på måndagar vill jag gärna ha tillgång till den eftersom det som vanligt är veckohandling som står på schemat då.
Började alltså imorse med de vanliga morgonbestyren, mata katterna, stoppa i motorvärmaren, mata hyresgästen i uthuset samt titta till och fylla på mat hos tuppen och hönan, (som jag för övrigt måste fixa mer värme till då vattnet börjat frysa på nätterna) . Hann inte mer än in förrän sambon skulle skjutsas till jobbet så det var bara att åka som jag var otvättad lite här och där och med pyjamasen under täckbyxorna.
Nåja, det var väl inte första gången precis. Tänkte att jag hinner ”klä på mig” alltså fixa hår och kläder innan jag ska åka ner till Rättvik igen för att se på yngste sonens lucia, (förmodligen sista gången man får se honom som stjärngosse) .
Kommer hem på gården och där står just den sonen och ser lite vilsen ut. Skjutsen har glömt av honom så det är bara att få in honom i bilen och åka ner till Rättvik en vända till.
Inser när jag åter är hemma att jag har alltför lite tid på mig så med pyjamasen fortfarande på under täckisarna lyckas jag i alla fall få till en fläta i håret och lite nödvändigt smink (eftersom folk tror att jag är allvarligt sjuk annars) och hälla i mig lite te och trycka ner en smörgås innan det är dags att för tredje gången åka de 7km ner till Rättvik.
Kommer i alla fall i tid till luciatåget och får väl säga att det var mödan värt så att säga:)
Åker hem igen och hinner åtminstone få igång eldningen i det 16 grader ”varma” huset innan det snart är dags för skjuts nummer…? få se nu …fyra måste det bli. Äldste sonen ska då skjutsas ner lagom till lunch i skolan för att sedan göra ett prov han varit hemma och pluggat till.
Åker alltså för fjärde gången ner till Rättvik med honom och jag känner verkligen hur det liksom verkar gå fortare och fortare för varje vända eftersom jag nu tar rondellerna (5st har vi här i storstaden Rättvik som man måste ta sig igenom) mer på bredställ än riktad framåt:)
Kom så småningom i alla fall hem igen och nu har jag lyckats sätta igång en tvättmaskin, hålla elden vid liv, ringt och bråkat med Boxer om en faktura samt till och med fått i mig lite lunch.
Så nu så här i halvlek väntar matplanering och skriva handlingslista, elda elda, fixa stämpelkorten och skicka dem, samla ihop låneböckerna och sedan för femtielfte gången, åka ner till Rättvik och handla, gå på bibblan, apoteket (vaknade naturligtvis med huvudvärk också bara för att treon var slut) och sen hämta med mig äldste sonen hem igen.
Och som ”grädden på moset” så ringer nog min sambo ca en timme efter att vi kommit hem och vill bli hämtad!
Nåja, man ska väl veta att man lever också och jämfört med min kompis Mias liv så är det här nog rena semestern. Var med henne en dag, eller en halv var det nog, då det hann ringa ca hundra gånger (kändes det som i alla fall) på hennes mobil om än det ena, än det andra, och för övrigt så har hon tio hästar att sköta om, två jobb som drar i henne åt olika håll hela tiden, samt en familj (två söner och en man) som ju alla mammor vet vad det kräver.
Själv skulle jag nog inte stå ut en vecka med att ha det så men som tur är så kan man ju välja (i alla fall till viss del) livsstil och för introverta mig räcker det med en eller två galna dagar i veckan. Jag MÅSTE ha mer koll på vad som händer ,och när det händer, annars blir det liksom kortslutning i knoppen.
Nej planering och struktur är det som gäller om jag ska hålla livslusten igång, och det vill man ju göra så gott det går.
Men nu har jag skrivit alldeles för länge så nu är det matplanering som gäller. Kanske skriver här lite senare idag också, eftersom just skrivningen fungerar som en ventil för mig när det varit lite för mycket för min stackars hjärna:)
Britta