lillasysterfix

Ja, säga vad man vill om att som Jungfru leva tillsammans med en Skytt som dessutom är aningen överaktiv, men när han väl fått intresse för och siktat in sig på något så gör han det i alla fall till 100%, även om det inte alltid handlar om saker som jag har någon behållning av i slutändan.
Jungfru och Skytt sägs ju vara en ganska omöjlig kombination men i vårat fall har det åtminstone funkat i över tjugo år, så antingen är vi inte typiska för våra stjärntecken, eller så har vi helt enkelt insett att det går att dra nytta av situationen om man bara ser till att stå ut och ha lite tålamod under de perioder det känns mindre roligt.
Alla förhållanden går ju upp och ner och så länge ”topparna” dominerar så är det nog värt att sträva på. Har man däremot fastnat nere i en djup dalgång någonstans där man ser sin partner som den sista man skulle offra något för för att ta sig upp igen så är det nog dags att gå åt varsitt håll och leta efter någon annan att klättra upp på toppen tillsammans med igen Världen består ju faktiskt av miljarder människor och även om ”gräset sällan är grönare på andra sidan” så är det nog värt ett försök när kärleken knappt går på sparlåga.

Hur som helst så har i alla fall Skytten för tillfället ”snöat in” på stallbygge och planering, dels tack vare att det är just det han ägnar sig åt tillsammans med sina elever nu på dagarna och dels för att han hittat ett roligt ritprogram på datorn där han kan rita upp och sen se resultatet tredimensionellt så att man ser exakt hur bygget ska se ut när det är klart.  Ja och….vad säger man?…för min del är det helt okej!
Så det han helst ägnar sig åt nu på kvällarna med datorn i knät framför kaminen är faktiskt att rita och filosofera över hur vårat eventuella stall skulle kunna se ut, så nu får han nog bo kvar här ett tag till om han vill

Det värsta är väl däremot att hans entusiasm naturligtvis smittar av sig på mig så nu har hästtankarna börjat snurra i huvudet på mig igen.
Vilken ras vill jag egentligen ha? Fjording? Tinker? Ardenner? Islänning? Shettis? Nordsvensk? ??..??..??
Ja det snurrar en hel del vill jag lova.
Man måste ju i alla fall ha minst två för sällskapets skull och frågan är, två ridhästar eller en ridhäst och en shettis som sällskap? Klarar den ena av att lämnas ensam när kompisen är ute på en tur?
Två ridhästar kan ju i och för sig vara roligt eftersom det då finns chans att ta med någon mer på en ridtur.
Har dessutom läst att det kan vara lite svårt med utfodringen om man har en stor och en liten häst tillsammans eftersom de har ganska olika behov av fodermängd.
Men å andra sidan så skulle jag naturligtvis även motionera shettisen med körning och promenader så förhoppningsvis skulle den inte riskera att bli alltför fet.
Fjording var ju egentligen det första jag hade i tankarna för några år sedan när jag började drömma om att ha häst någon dag igen, sen blev jag förälskad i Tinker som verkar vara otroligt lugna och trygga hästar, vackra är de också med sitt hovskägg. Islänningar är ju också underbara med sin tölt men å andra sidan ganska dyra om man inte vill ha en eksemhäst vilket jag absolut inte vill.  Lider så fruktansvärt med dem när de går inpackade i sina exemtäcken på somrarna.

Sen har vi ju Tjorven förstås! En av de vackraste ardennrar  jag sett och som jag dessutom blivit erbjuden att få till skänks och hade tackat ja till direkt om jag redan haft stall och trots att det är ett sto som jag egentligen inte vill ha.
Men det är ju inte säkert att erbjudandet finns kvar så att säga när den dagen kommer.
Ja så nu har jag en del att fundera på igen, och som tur är säkert ett par år att ägna mig åt de funderingarna.
Känns i alla fall roligt att få lite respons här hemifrån och det är väl bara att hänga med och njuta så länge det varar:)

Nej nu kommer hungern smygande igen. Dags för lite te och smörgås!

Britta