Efter att ha tillbringat veckor i hönshuset passade jag på att släppa ut Idunn och Hugin idag. De tål mer kyla än man kan tro och tre minus som det var idag mitt på dagen är perfekt för att lufta fjädrarna lite.
Idunn var som vanligt tuffare än gubben sin och hoppade genast ner i snön på backen för att picka i sig av grönsalladen jag strött ut.
När hon tröttnat på pickandet lockade världen utanför hönsgården, och utan att bry sig om Hugin som satt och gruvade sig på stegen så knallade hon målmedvetet iväg på den skottade stigen.
Vid det här laget insåg han (som den toffel han är) att det bara var att ge sig av efter kärringen, men för att undvika snön så länge som möjligt tog han den längsta flygtur jag någonsin sett honom göra på så låg höjd.
Tyvärr hann jag inte fota men på bilden här har han precis landat strax bakom Idunn som hunnit en bit på väg.
Målet var som jag misstänkte deras favoritställe, brokvisten där det finns chans att få något extra gott eller att få mysa i soffan en stund.
Den här gången var det extra spännande eftersom någon hängt upp lite grönfoder på dörren, toppat med röda bär som brukar vara så goda. Hugin gav genast ifrån sig lockropet som betyder ”här finns det mat” och låter ”klocklock” ungefär och Idunn var som vanligt inte sen att reagera.
Efter att ha väntat en stund med hopp om att gubben hennes skulle servera maten, vilket han brukar göra, så insåg hon att det bara var att ta saken i egna fötter och helt enkelt hoppa upp och hämta de där frestande röda bären. Otroligt nog så hann jag precis få med hoppet som snarare ser ut som om hon står på en av Hugins stjärtfjädrar.
Hon nådde precis upp till bären men insåg nog att de satt för hårt eller att de inte var ätbara så några fler hoppförsök blev det inte.
Men lite vedkorgsmys hanns i alla fall med innan jag bestämde mig för att locka tillbaka dem till hönshuset, och man riktigt kände hur nöjda de var med en liten permission från den senaste tidens innesittande, och naturligtvis hade jag passat på att städa åt dem tills de kom hem igen, vilket Hugin alltid visar hur mycket han uppskattar genom att förtjust klucka, kuttra och sprätta runt i det nya rena spånet.
Så den här dagen har jag faktiskt mest tillbringat utomhus med hönspyssel, snöskottning och vedbärning, och det var en ovan känsla som infann sig när jag till och med blev lite svettig efter ett tags skottande.
Kan ju inte påstå att vädret varit särskilt svettigt på sistone 
Skönt med lite avbrott på kylan, även om det säkert bara är tillfälligt.
Men nu är det dags för matlagning som kommer att bestå av kycklinggryta med ris!
OBS! Idunn och Hugin lever dock fortfarande;)
Britta