Måndag igen, och när klockan ringde idag kändes det som om någon stoppat huvudet fullt med sten. Ingen höjdare att vakna med huvudvärk och käken ihopbiten till max. Vet ju precis vad det handlar om eftersom detta aldrig inträffar under sommarhalvåret när jag har mitt arbete på kyrkogården.
Nu ska det liggas och funderas på nätterna istället för att sova. Vad ska hända den här veckan? Ska någon ringa? Ska jag ringa någonstans? Tänk om dom ringer därifrån, dit jag helst inte vill?? Tänk om det blir si? Tänk om det blir så? Tänk om jag blir avstängd från ersättningen? Tänk om …..tänk om……grrr…jag blir tokig på mig själv!!!
Nätterna är aldrig något bra tillfälle att lösa problem på, varför kan jag inte bara fatta det. Det är mycket bättre att ägna sig åt sömn då för att ha ork att ta emot ev jobberbjudanden som kommer på måndagmorgon.
Dessutom blir alla bekymmer dubbelt så stora på nätterna och man målar upp värsta skräckscenariot.
Önskar att jag kunde se varje dag som en utmaning istället och vänta med positiv spänning på vad som ska hända. Tänk om jag får chansen att prova på det och det arbetet? Tänk vad roligt att få träffa nya människor….kanske ännu fler själsfränder dyker upp….nja ärligt talat så räcker det med den upplevelsen för ett tag nu:) Jag behöver tid att bearbeta, tänka igenom och analysera såna starka känslomässiga händelser, eftersom det inte är vardagsmat precis.
Önskar ibland att jag vore man istället. Tror att de har lite lättare att släppa sånt och gå vidare. De skapar nog inte så många eftertankar av nya upplevelser som vi kvinnor gör. Vi tänker helt enkelt för mycket kring olika saker.
Får nog sätta mig och rensa huvudet en stund med lite meditation, även om jag inte är något vidare bra på det, men övning ger färdighet.
Sen får vi väl se vad dagen bjuder på, ska väl i alla fall göra det vanliga med matplanering tvättning handling mm.
för sysslolös blir man ju aldrig.
Britta