…..väntar alldeles för länge!!
Den här helgen har hittills mest gått åt till att vänta på att oxköttet vi köpt ska komma, och än har det inte synts till trots att första budet var att vi skulle få det på fredag eftermiddag.
Det blev dock ändrat och efter det var det lördag ”under dagen” som gällde ända tills min systers sambo ringde och sa att det inte blev något kött idag heller. Då var klockan ca ett och när jag insåg att jag inte behövde räkna med att ägna ett par timmar åt köttuppdelning och infrysning så tog jag äntligen itu med Findus ”igloo” ute på bron som jag misstänkte var anledningen till att han hållit sig borta så mycket på sistone (inte likt honom).
Så nu är den äntligen på plats igen för vintern, och varenda gång jag tittat ut på bron idag har han gett mig den här blicken och även om jag inte precis är någon djurkommunikatör så är väl budskapet ganska tydligt.
”Det var då väl fan på tiden”
Kan förstå att han saknat den eftersom den nämligen har ”golvvärme” så nu kan han ligga därute i frisk luften och sova så gott som hela vintern, vilket han faktiskt gör också. Får nog kalla det Findus ide istället.
Tror förresten att alla katterna har haft köttets intåg på känn idag eftersom de plötsligt var på plats i köket alla fyra på en gång, vilket inte händer så ofta.
Katter är ju inte precis flockdjur och mina håller sig helst på sina egna olika favoritplatser. Det är ju inte så att de precis ryker ihop och slåss, men Rasmus och Findus ser gärna till att ha varandra på minst en katts avstånd. Findus och Samus kan ibland, även om det är sällsynt, dela samma fåtölj inne, men aldrig med alltför mycket kroppskontakt. Selma kan ibland få äran att dela igloon med Findus, i alla fall i väntan på att vi ska komma hem så att hon kan skynda in till sin älskade fotpall framför kaminen. Samus är förresten den enda Rasmus släpper i närheten av sig och han kan till och med acceptera att hon borrar in nosen i hans härliga yviga svans när han kommer utifrån och har en massa spännande nya lukter med sig. Samus är också den enda Rasmus har respekt för när det gäller att stjäla ostbitar av varandra, trots att hon är yngst så är hon den som biter ifrån sig värst när han försöker.
Selma är längst ner i rangordningen och viker sig alltid inför de andra, även om hon ibland försöker med den mest skrämmande fräsning hon kan när Samus lek blir alltför våldsam och jobbig.
Selma har dock fördelen att vara minst och smidigast så hon kommer för det mesta undan med sin snabbhet.
Ja dom är roliga och härliga mitt lilla kattgäng, och bra sällskap är de också, skulle inte kunna tänka mig att vara utan dem. Samus har förresten en period nu då hon absolut ska under mitt täcke om hon varit ute på natten och någon släpper in henne på morgonen innan jag gått upp. Då vill hon lägga sig som en liten boll alldeles intill min mage och det är faktiskt riktigt mysigt när vi väl fått upp värmen efter den första ”kallduschen” när hon just krupit in.
Så nu har även den här dagen gått utan några större händelser. Gud vad tiden går fort måste jag säga! Känns som om att veckorna består av tisdag och lördag ungefär. Men det har jag inget emot för det tar ju oss alltid en dag närmare ljuset.
Och eftersom jag lovat att försöka vara positiv så kan jag väl säga att det står väl inte på förrän vi kan plocka de första blåsipporna igen 
Britta