Nu har jag proppat en mapp full med underbara, livgivande, positiva, och själsglädjande bilder från sidan ”alltinggratis.se”. Tack och lov för dessa bilder som jag kommer att visa lite då och då under vintern när själen gråter efter annat än vitt, vitt och åter vitt.
Bara tanken på att ligga i hängmattan ovan och lyssna till vattnets brus gör ju att man blir varm ända in i själen.
Tänk vilken tur det är att dygnet har så få ljusa timmar nu så att man slipper se världen därute så mycket. Tänk om det skulle vara omvänt så att december var lika ljus som juni…….hjälp…..usch vilken läskig tanke….brr …ryser nästan…vill inte ens sätta mig in i det.
Nej….nu måste jag tänka på något annat.
Den här bilden har jag haft med flera gånger tidigare men jag kan liksom inte få nog av den. Jag har faktiskt tagit den själv och gillar verkligen den lugnande effekt den har på mig. Är väl färgen antar jag eftersom det sägs att grönt har en sådan verkan på oss människor.
Har varit alldeles för lite ute i skogen den här säsongen och nu är det försent att ändra på det eftersom lappmöglet (snön) redan har lagt sig som en envis hinna över den fina gröna mossan.
Får försöka ändra på det tills nästa år då Bore trillat ner från sin smältande tron och gumman Tö satt sig tillrätta på en mossig stubbe någonstans.
Men man vet ju aldrig, det kan ju bli en snöfattig vinter lika som de som var ett tag på slutet av åttio och början av nittiotalet. Då var det faktiskt fler vintrar i rad som var så gott som snöfria. Vet detta eftersom jag har kusiner som är födda 87 och 89 och under deras första år hade de knappt lekt i snön alls.
Det absolut bästa vore barmark och ca -30 för då dör nämligen fästingarna som börjat bli alldeles för många nu tack vare det tjocka härliga snötäcke de kan övervintra under.
Men nu en sista överlevnadsbild innan jag och äldste sonen ska ta vår kvällspromenad. Kanske ska tillägga att yngste sonen naturligtvis alltid också är tillfrågad om att följa med men för det mesta så har han den stora ”oturen” att vara mitt i ett HON game och kan tyvärr inte följa med när vi frågar;) (eller så är det bara något han skyller på för att slippa, men det kan jag väl aldrig tro 
)
Så den här (också egenhändigt tagna) bilden får avsluta detta inlägg. Och ja, det är väl bara sisådär 210 dagar kvar till midsommar så snart får man göra en blomsterkrans att ha i håret igen 
Britta