Fick idag äran att rida endast sex år gamle och mycket vackre Villingur, vars namn tydligen ska betyda vilde eller den vilde, men snällare vilde får man nog leta efter. Visst märktes det att han var ung, framförallt i kroppen tyckte jag som är van att sitta på de lite kraftigare äldre herrarna Taktur och Draumur tex. Att rida Ville kändes nästan som att sitta på ett föl och steget kändes som om han tog fyra steg på två Taktursteg. Pigg var han i alla fall trots snöstorm, eller kanske på grund av det eftersom hästar ofta blir lite busiga i blåsväder:)
Han var också lite mer nyfiken på vad som händer utanför ridbanan än de andra hästarna. Är väl så med ungdomar att de kan ha det lite svårt med koncentrationen;)
Duktig var han i alla fall med tanke på att han är så ung och inte gått med så länge på lektion. Själv tyckte jag nog att det var lite vågat av Susanne att låta mig rida honom men litar på att hon vet vad hon gör. Tänker främst på att jag (som också är nybörjare, åtminstone på islandshästområdet) , nog lätt ger hästen dubbla och kanske lite förvirrade budskap ibland när det är hundra saker man ska tänka på som:
”Ta släpp driv, lätta lite på sitsen, fram med underskänkeln, ner med hälen, kortare tyglar, ner med högerhanden, ställ hästen utåt 20 meter, rakt 5 meter, inåt 20 meter, lägg in halt då och då, håll dem i kort tempo tölt” mm. mm.
Hur som helst så klarade vi oss ganska bra tillsammans Ville och jag och det var verkligen nyttigt att rida en häst som inte är riktigt så erfaren som de andra. Man måste tänka ännu mer och verkligen koncentrera sig på vad man gör. För det allra sista man vill är ju att förstöra hästen på något vis.
För övrigt har jag i alla fall börjat med operation städa städskrubb, men blev inte riktigt klar då jag fick den betydligt roligare uppgiften att lunchfodra Mias tio hästar. Passade på att mocka och packa lite höpåsar också när jag ändå var där och vet att Mia uppskattar all hjälp hon får i stallet. Kan ju säga att det lockade mer att stanna kvar där än att åka hem och fortsätta med städningen:)
Men nu ser jag att tiden rusat iväg och även om jag för ovanlighetens skull inte känner mig så trött så är det väl dags att krypa i säng.
Ute rasar snöstormen vidare men jag har på något vis stängt av den del av hjärnan nu som står för vinterångesten. Orkar inte våndas över att det snart är vinter, för det är bara slöseri med energi och förr eller senare måste den ju komma. Sen det där snacket som går nu om att det ska bli den kallaste vintern på tusen år, lyssnar jag bara på med ett halvt öra. Vadå tusen år??? Vem är det idag som kan säga något om hur vintern för just tusen år sedan var????????? Är det typ Yoda som har tagit jobb på SMHI eller?
Nej sånt där snack bryr jag mig inte om! Tror att det är omöjligt att ställa någon långtidsprognos på väder. Det kan ju ändras hela tiden och de ”spådomar” som hittills sagts om att vissa somrar skulle bli så varma och soliga har då inte stämt en enda gång vad jag vet.
Nåja, vi får väl se vad kommande månader har att bjuda på. Det blir som det blir i alla fall och det här året har vi laddat upp med rejält med ved så det är väl bara för Kung Bore att inta tronen igen. Kom igen bara gubbe!
Snart är likt förbannat gumman Tö tillbaka, hur kaxig du än är där ute i ditt vita rike:)
Britta