lillasysterfix

Idag släppte förlamningen jag drabbades av förra veckan och har faktiskt fått en hel del uträttat under dagen. Förra veckan var det ju höstlov för sönerna och jag kände att det liksom inte gick att komma igång med allt jag vill göra de dagar jag är arbetslös.
Men imorse när jag skjutsat sambon till jobbet och huset var tyst och tomt kom jag äntligen igång med sånt jag har velat få gjort en längre tid nu. Det gäller att ha karaktär och rutiner när man är hemma om dagarna annars blir det lätt att man slöar till sig och hamnar framför datorn eller ännu värre tv:n. En situation som jag egentligen inte trivs med alls eftersom jag helst vill röra på mig på dagarna, min kropp funkar bäst så. Dessutom får jag svårt att somna på kvällarna om jag slöat under dagen och det är något jag verkligen inte är van vid, (jag som brukar börja gäspa före nio).

Så idag har jag lyckats bli färdig med 16 punkter på listan och ändå är det bara ytan av det jag förhoppningsvis kommer igång med imorgon, om det nu inte ringer någon som vill ha mig som vikarie.

Gårdagens nackvärk är i alla fall betydligt bättre så det var nog bara helt vanlig träningsvärk som headbangingen resulterade i.
Jo just det, en punkt lyckades jag faktiskt inte med eftersom jag drar mig för att ringa till främmande människor. Ska nämligen beställa en tid hos en massör som tydligen är specialiserad på idrotts och arbetsskador, och imorgon måste det ske!
Förstår inte att det ska vara så svårt att prata med folk. Vad kan hända? Han vet inte ens vem jag är om det är så att jag (hur det nu skulle gå till?)  skulle göra bort mig i telefonen.
Han vill naturligtvis ha kunder och är antagligen bara tacksam för att man ringer. Men jag är mästare på att vara livrädd för att vara till besvär för folk.
”Tänk om jag ringer olämpligt” ”Tänk om han inte tycker att jag behöver hans hjälp” ”Tänk om han tycker att jag bara gnäller angående min axel och arm?” Osv. Osv.
Nej nu ska jag ta och skärpa till mig och om jag inte ringt före halv tio imorgon så…….!? Ja vad ska jag hota med tro?
Ingen aning faktiskt, vet bara att jag inte har något att förlora på att beställa en tid, och skulle jag göra bort mig så behöver jag förmodligen aldrig mer prata med människan.

Lite hästliv blir det förmodligen också imorgon, om det är så att jag blir hemma så ska jag nog hjälpa Mia med lunchfodring av hästarna (10st varav 6 hennes egna), och skulle det inte bli något av med det så har jag ju i alla fall ridlektion imorgon kväll, vare sig jag varit på något jobb eller inte.
Blir nog till att plocka fram ridoverallen nu eftersom det är -10 här just nu och jag vet att det uppe på byn Blecket där Susanne bor brukar vara minst fem grader kallare.
Men lite kyla ska inte få stoppa mig, man blir ju varm ganska direkt på hästryggen när man får jobba lite. Insåg förra veckan att det bara är tre lektioner kvar nu för terminen. Och jag som tyckte att vi nyss började:(
Och nästa termin blir det nog inget för mig, helt enkelt för att jag inte är gjord av pengar och inte har hittat några ”guldbyxor” än:) Kommer ihåg ett Tv program som gick när jag var liten som hette ”Pojken med guldbyxorna”, och handlade om en pojke som (kommer inte ihåg hur) fick tag i ett par byxor vars fickor var outtömliga på pengar. Hur många gånger han är plockade upp pengar så kom det bara mer och mer. De byxorna skulle vara bra att ha ibland:)

Britta:)