Då var det dags igen, för sista veckan för säsongen på kyrkogården. Känns alltid lika sorgligt och tråkigt att ”kastas ut” från den trygga tillvaron och trevliga arbetskamrater för att känna sig som en belastning för samhället när den största delen av inkomsten kommer från a-kassan.
En del frågar om det inte känns skönt att sluta snart?
Nej!
Om det bara fanns uppgifter att utföra även vintertid så skulle jag mycket hellre fortsätta att arbeta trots att det är utomhus, än att leva på a-kassa vilket betyder ungefär halva inkomsten och känna att arbetsförmedlingen vakar över en som en hök.
Det är psykiskt påfrestande och jag är betydligt tåligare fysiskt än psykiskt. Arbetar hellre tills det värker i kroppen än går och oroar mig för om pengarna ska räcka till räkningarna eller om någon ska ringa in mig som vikarie eller inte.
Jag är en sådan som vill ha koll och rutiner i tillvaron och om jag bodde på en större ort så skulle jag nog stå vid ett rullband på en stor fabrik eller något.
Jag vill jobba för att leva och inte leva för att jobba, så det spelar inte så stor roll vad jag gör så länge jag får ihop pengar till räkningarna och kan åka hem till hemmet och familjen på kvällen.
Jag har inte heller några problem med att sysselsätta mig hemma hela dagarna om det skulle vara så att jag hade råd att vara ledig under vinterhalvåret.
Många säger att de hatar att gå hemma för att de känner att de måste ut och träffa människor och få stimulans men det har jag egentligen inget behov av.
Idag har jag ägnat mig åt städning både inne och ute. Mestadels inomhus då hela övervåningen fick sig en uppfräschning med plock, dammsugning och rena lakan mm, så nu blir det extra skönt att krypa i säng.
Städningen utomhus bestod i att plocka bort möblerna ifrån brokvisten eftersom det är färdigsuttet där ute nu för säsongen. Tog även bort lite blommor som naturligtvis frusit nu när vintern slog till så lömskt och oväntat, men det är väl ändå snart dags att pynta med lite granris istället. Har en liten tradition då jag till första advent brukar hämta granris och binda en girlang att ha i nederkanten på fönstren på bron och för att utföra det arbetet då det kan vara ganska kallt så måste jag naturligtvis dricka en stark och värmande glögg också. Det är riktigt mysigt att sitta därute med Findus och en termos glögg som sällskap.
Inatt hade jag en så där härligt klar och tydlig dröm där jag och Mia var ute och red barbacka på ett par Islänningar med en helt fantastisk tölt. Det var på en skogsväg med lång raksträcka i fullmånens sken och alldeles tyst och lugnt omkring oss, och vi fullkomligt flöt fram bredvid varandra, så snabbt att det riktigt sög i magen 
Härligt!!
Men nu ska jag gå ut och släcka lampan åt Hugin och Idunn eftersom det faktiskt inte är så jättemånga minusgrader just nu. Inatt hade dom det släckt hela natten och ändå höll temperaturen sig ovanför nollan trots ca fem minus ute, tack vare att hönshuset är så välisolerat.
Kanske återkommer jag imorgon om jag kommer på något att skriva om. Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda. Kanske hittar ett jobb tex
Britta