Som vanligt när klockan börjar närma sig 21 00 så blir ögonlocken tunga och gäspningarna kommer allt tätare. Ibland önskar jag faktiskt att jag åtminstone skulle orka hålla mig vaken till 22 00 ungefär, i alla fall fredag och lördag kvällar, men tyvärr så vet ju inte kroppen och hjärnan att den faktiskt slipper ljudet av väckarklockan imorgon (för första gången på ca 14 dagar) så det är väl bara att lyda när hela mitt jag ropar efter en natts ostörd sömn.
Visserligen kommer jag säkert att väckas av fullmånens sken genom fönstret (har bytt rum och inte hunnit skaffa rullgardin än) eller en och annan katt som vill ut någon gång under natten, men känslan när man vet att man får somna om utan att bry sig om vad klockan är och utan att behöva tänka på att man nog snart måste upp ändå, är så mysig och behaglig.
Så nu sitter jag här och blinkar och ser fram emot att krypa ner i sängen, (kanske ska tillägga att jag inte ens är 40 år även om det kan låta som om jag är närmare 80 med tanke på mitt sömnbehov) och kanske läsa lite ur min senast lånade ”citatbok” om jag hinner innan John Blund kommer och strör sömnpulver i mina ögon
Har för övrigt inget emot att ta en tupplur mitt på dagen heller, vilket ju verkar ligga i släkten;) här är det jag och en av mina systerdöttrar som kopplar av i solstolen under en vistelse vid släktens sommarstuga i Klitta fäbod, en underbart avkopplande miljö med endast skogens sus och fågelkvitter att lyssna till.
Britta
Ja du Göran, eftersom det är så oändligt lång tid kvar innan jag blir 40 så kan jag inte ens föreställa mig hur det är att vara 40+
Britta
Ja du Britta du är inte ensam. Fast jag är ju och andra sidan otroligt mycket äldre än dig