Sorglig dag idag. Imorse när jag skulle släppa ut hönsen låg Lillfia (Freja) död på golvet. Har förmodligen något att göra med de andningssvårigheter hon visade ibland när jag lockade in dem till gården efter något av deras äventyr utanför. Verkade som om hon fick något slags astma om hon sprang för fort och för långt eftersom hon gapade efter luft och kam och ansikte fick en lätt blålila färg.
Tråkigt är det i alla fall när hon äntligen blivit tuffare, tamare och en självklar del av flocken (om man nu kan kalla tre individer för flock)
Får försöka trösta mig med att hon i alla fall levde det bästa hönsliv man kan. Stor hönsgård, välvårdat hönshus, tillsammans med snälla tuppen Hugin och kompisen Idunn, och dessutom med så gott som daglig vistelse utanför hösngården pickandes och krafsandes i rabatter och diken mm.
Gillar den här bilden av Idunn och Freja spatserande på gräsmattan en sommardag, som ett par väninnor på promenad som diskuterar livets stora frågor.
Så nu är det bara Hugin och Idunn kvar och än har jag inte hunnit fundera på om och när jag ska skaffa fler höns. De är ju vana vid att vara en liten grupp och tror egentligen inte att det går någon nöd på dem att vara bara två ett tag.
Vet i alla fall att om jag ska ha fler så kommer jag inte att ta annat än de som är så gamla att man vet säkert att det är höns och inte tuppar.
Vill aldrig mer behöva slakta unga friska djur bara för att det inte går att ha alltför många tuppar tillsammans, det gör alldeles för ont i min djurvänssjäl.
Vi får se hur det blir, känner mig bara ganska tom inuti just nu och har nog inte riktigt fattat än att hon bara är borta. Hoppas nu bara att det inte var någon smittsam sjukdom hon led av för då kanske jag snart är utan dem allihop, men det visar sig nog ganska snabbt. Än så länge verkar de andra två friska och helt som vanligt och reagerade inte alls på att hon låg livlös på golvet när de skulle gå ut imorse, höll nästan på att kliva på henne istället.
Men nu ska jag ta itu med lite tvätt och annat, för livet måste ju rulla vidare trots att en liten höna flugit till hönshimlen, snyft, vet att det kommer att trilla några tårar här så småningom och det är hon värd vår lilla saknade Lillfia.
Britta
Ja det var verkligen tråkigt och framförallt oväntat eftersom hon bara var knappt två år, alltid lika jobbigt att förlora en ”familjemedlem” men sånt är livet, får minnas det positiva med henne istället:)
Ja höns är verkligen bra husdjur, lättskötta, nyttiga (äter matrester och ger härliga gula ägg) och ett bra sällskap när man arbetar i trädgården tex
Britta
Visst är det så, även djuren har ju en själ och var hon än befinner sig så vet jag att hon är frisk och mår bra nu, förmodligen tillsammans med sin vän Bejla som vi var tvungna att avliva pga hälta, och som hon höll ihop med som ”ler och långhalm” när de båda var kvar i livet här på jorden.
Britta
Det känns alltid att få lov att släppa iväg någon. Men vi kan trösta oss att vi är av den kategorin som tror på ett liv efter detta så hon har bara vandrat iväg till något annat.
Tråkigt med hönan som dog. Det är väl det värsta med att ha husdjur, att de förr eller senare försvinner ifrån en.. =/
Höns verkar vara ett mkt trevligt husdjur f.ö, har själv tankar på en liten ”flock” när ett hus med gård kommer i min väg.
Ha det bäst!