Tänkte bara göra ett kort inlägg innan jag hoppar i säng. Ska prova ett nytt bloggutseende igen och valde det här eftersom det passar bra i dessa hösttider.
Gillar verkligen hösten när jag väl accepterat att den är här på allvar och att det inte finns någon återvändo. Önskar bara att den skulle följas av en ny vår istället för den där vita otäcka årstiden som nu väntar.
Började i alla fall den här dagen med att cykla upp till stallet för att fodra, flytta och släppa ut ett antal hästar.
Mia har tillbringat dagen i Uppsala (tror jag att det var) på hockeyturnering med äldste sonen och jag fick äran att rycka in som stallskötare, och usch och fy vad jobbigt och besvärligt det var, jag led mest hela tiden men vad gör man inte för sina kompisar!!!!;)
Nejdå!
Jag lovar att jag njöt av varenda sekund!
Från det att jag cyklade över de öppna åkrarna med sin otroliga utsikt över sjön Siljan och en tyst, tät och magisk höstmorgondimma omkring mig, tills att jag ca en och en halv till två timmar senare ställde undan skottkärran efter mockningen och trampade hemåt igen.
Fick ännu mer bekräftat att stallmiljön är något jag verkligen trivs i när jag tre till fyra timmar senare rotade runt i garderoben för att hitta något ”anständigt” att ta på mig för att gå på min mors 65 års kalas.
Hatar verkligen att gå i ”finkläder” . Obekvämt och begränsande känns det!
Nej tacka vet jag mina skitiga slitna men varma sköna täckbyxor och den blåa helly-hansen jackan smyckad med höstrån och lite spån här och där 
Arbetshandskarna med ett och annat litet hål och underbar hästlukt!
Helt ärligt så hade jag nog hellre stannat uppe i stallet med fyrbeningar omkring mig än att försöka göra mig fin (vilket jag ändå aldrig lyckas med eftersom jag mycket sällan lägger pengar på den typen av kläder) och sitta still och vara trevlig med tjocka släkten.
Men självklart ska man fira sin mor när hon fyller pensionär för det är verkligen värt att fira tycker jag. Är verkligen tacksam över att ha mina föräldrar i livet som pigga och friska pensionärer.
Men nu slutar jag med en bild av Mia, hennes Djarfur och hennes kompis häst Komma. I bakgrunden skymtar en av de två shettisarna Lucy och Mike också.
Imorgon får jag träffa dem igen eftersom jag har lovat att mocka lite skit ur hagen, rena nöjet alltså, i alla fall jämfört med att sitta i obekväma finkläder och låtsas vara social med släkten 
Britta
Ja, min ridskoletimme på tisdagar går också alltför fort, önskar det var två gånger per vecka istället…minst
Men det är inte illa att ha Mias alla hästar på så nära avstånd heller, kan ju åka upp och ”lukta” på dem när avsaknaden känns alltför stor
Tror att jag komme att klara vinteruppehållet på ridskolan bättre den här gången tack vare dem.
Britta
Oj! Tack så mycket Pernilla
alltid kul med positiva kommentarer. Det ger inspiration till fortsatt skrivande också, även om det kan gå lite väl lång tid mellan inläggen ibland.
Britta
Ja Britta det är väl som vi sagt länge nu att det är något visst med hästar. Även om det innebär jobb så blir man glad av att jobba med dem.
Skulle nog själv behöva tillbringa mycket mer tid med för att komma mera i balans.
Vet ju själv hur mycket man går och längtar efter våra tisdagar på skolan. Tyvärr går den timmen otroligt fort. Skulle gärna öka ut den tiden.
Hej! Tänkte bara säga att din blogg är himla fin och att det är ett verkligt nöje att läsa den! Man blir glad ända in i själen.
(ramlade nyligen över den så har inte läst den så länge men har för avsikt att fortsätta göra det) Ha det bäst och keep up the good work! ^^