lillasysterfix

Ja vissa sagor kanske inte tar helt slut där man trodde, och i det här fallet så kunde jag bara konstatera när jag dagen efter Tjorvens ”flytt” tittade ut genom fönstret fick se henne stå där igen fast i en hage lite längre bort.
Hon finns alltså fortfarande kvar i byn och dessutom när jag var på väg hem efter en promenad i söndags så kommer hennes ägare åkande och bromsar in när han ser mig, vevar ner rutan och frågar återigen om jag ändå inte ska ha Tjorven!
Suck! Vad ont det gör!
Han hade dock glimten i ögat den här gången eftersom han förmodligen är väl medveten om hur mycket jag egentligen skulle vilja och kanske hoppas på att jag ska ändra mig om han frågar tillräckligt många gånger.
Men mitt beslut står fast och efter att vi pratat en stund kom det väl fram att han egentligen inte ville göra sig av med henne vilket jag väl kan förstå.

Jag sa att det nog inte är meningen att hon ska säljas och att hon helt enkelt är bra för honom,och då talade han om att han nog skulle kunna få en plats åt henne på en hästgård i byn där han bor, så hon blir nog kvar hos honom ett tag till skulle jag tro.

Min son lyckades ta ett foto en kväll när jag var inne och ”pratade”  med Tjorven, kul att ha som minne om det snart är sista gången jag ser henne. Glömma henne kommer jag ju inte att göra men minnesbilder suddas ju ut med tiden och då kan det vara bra att friska upp minnet lite.
Ja just det, det var så hon såg ut hon som faktiskt kunde ha blivit min, kan jag tänka då
Tror vi hade passat rätt bra ihop faktiskt, två blondiner med kraftiga ben
(Fast hon är faktiskt mycket blondare än mig)
Nja inte intellektuellt kanske! Där klår hon mig nog:)

Tänk om kristallkulan kunde visa en glimt av framtiden. Eller skulle man vilja det?
Kanske inte, och hur som helst så får man ju svar på allt till slut, även om man känner sig extra otålig ibland över att få veta.
Men nu är det sängen som gäller!
Godnatt
Britta