lillasysterfix

Ja dessa drömmar, vad lustiga de kan vara. Ibland undrar man verkligen var allt kommer ifrån?
Från att ha försökt fånga tuppen som sprang omkring med ett par döda kycklingar på ryggen till att befinna sig på en bystugefest tillsammans med Cesar Milan är väl inte likt någon upplevelse jag hade under gårdagen??
Det sägs ju att hjärnan i drömmen bearbetar det man upplevt under dagen men då måste jag ju säga att jag tyvärr inte träffade Cesar igår och inte ens såg honom på tv, och några döda kycklingar såg jag heller inte till, så inte vet jag hur hjärnan fick till den blandningen.
Trevligt var det i alla fall! På festen alltså, och Cesar är en man som verkligen har något visst enligt mig, ja ärligt talat så tycker jag att han är rätt….? hm…man kanske inte får skriva såna ord på en blogg? Men om jag säger att det börjar på s och slutar på g med tre bokstäver emellan så har jag nog gjort mig förstådd utan att vara vulgär eller nåt
Han har ett utseende som nästan har en förtrollande verkan på mig och jag sitter som hypnotiserad när jag tittar på hans program och liksom bara suger åt mig intrycket av honom. Särskilt ögonen och blicken! Ojoj!
Att min sambo sen går och gruffar och grymtar och inte kan förstå vad jag ser hos den där, eller som han uttrycker det ”Denda lill fet mexicanarn” har ingen större inverkan på mig i det läget:) Jag bara njuter av programmet .

Ja nog är det en fascinerande värld våra drömmar bjuder på och jag skulle verkligen inte vilja vara utan dem. Är alltid lika spännande när man lägger sig på kvällen och undrar vad man ska få uppleva kommande natt.
Är lyckligt lottad som kommer ihåg så gott som varenda dröm eftersom jag vet att det finns de som nästan aldrig kommer ihåg att de drömt något, bla min sambo och yngste son. Som tur är så är min äldste son och jag lika på det här området och kan ha långa diskussioner om de drömmar vi haft.

Annars går väl livet vidare som vanligt även om jag de senaste dagarna funderat mig grå på varför Tjorven dök upp i mitt liv just nu, och varför jag måste utsättas för att känna hur det är att vara så snubblande nära att få en dröm förverkligad, men ändå så långt bort?
Har kommit fram till att det måste vara ett straff av något slag som jag gjort mig förtjänt av någon gång i det här livet eller något tidigare, och jag lovar att det känns!
De mörka krafterna måste verkligen jubla när de vrider om kniven som sitter i hjärtat på mig varenda gång jag tittar på henne. Kunde ändå inte hålla mig borta idag och passade på att byta hennes vatten och riva lite gräs som hon lugnt tuggade i sig medan jag stod nära nära och smekte hennes otroligt mjuka lena päls.
Tusan också! Nu är gråtklumpen tillbaka i halsen!
Som sagt, ett väl uträknat straff måste det vara och det tar precis där det är meningen, djupt inne i själen!
Hoppas att jag lärt min läxa nu och att jag en dag förstår meningen med det.

Men nu drar det ihop sig till läggdags och när jag tänker på morgondagen får jag i alla fall en positiv känsla eftersom jag slutar tidigare på jobbet, redan halv två, och sedan är ledig på fredag.
Härligt!

Britta