Nu sitter jag här nyss hemkommen från höstterminens andra ridlektion och med en ovanligt skön känsla inom mig. Jag mår visserligen för det mesta bra efter att ha suttit på hästryggen men idag kändes det extra roligt när jag läser på listan där det står skrivet vilken häst man ska ha att ”min” häst heter Bersan, (Berserkur, som betyder typ stark man).
Det är nämligen så att han var den absolut allra första islandshäst jag red på för sådär sju/åtta år sedan. Då var det jag, min sambo och ett annat par som vi brukar umgås med som kommit på att vi skulle testa en turridning på islandshäst.
Så idag fick jag träffa en nygammal bekant och det är ju alltid trevligt när man bara har bra minnen av det.
Han är nog den piggaste häst jag ridit lektion på och kändes som en ”Rolls Royce” i jämförelse med en del av de andra hästarna där man har fullt upp med att överhuvudtaget hålla fart på dem.
Det enda som var lite knepigt i början var att han hade så mjuk trav så att jag hade lite svårt att känna när han verkligen gick över i tölt, så när jag tyckte att det kändes bekvämt och bra och trodde att han töltade fick Susanne säga åt mig att hålla in lite till för att han körde någon slags trav/tölt stil.
Ja det är verkligen en konst och utmaning att rida dessa islandshästar men jag har fått en lite annan inställning till det och börjar tycka att det är riktigt roligt att försöka göra mitt bästa och få till ett bra samarbete med hästen.
Det är lite som att försöka ratta in en bra radiokanal eller som att få i rätt växel när man ska få hästen att förstå vilken gångart man önskar, och alla är så olika känsliga för de hjälper man använder.
Bersan fattade snabbt och kändes samarbetsvillig så det var riktigt roligt.
Men nu ger jag upp för idag pga en envis huvudvärk som suttit i sen i eftermiddags, även om jag är ganska härdad när det gäller huvudvärk, och avslutar med ännu några kloka ord ur min citatbok. Och det här citatet valde jag med tanke på ridningen och dess konst.
”Det är inte vad man gör som är det väsentliga,
utan hur närvarande man är när man gör det”
Eller som min barndomsvän Mia säger: ”Man ska vara i hästen när man rider och inte på”, också kloka ord tycker jag och jag förstår faktiskt vad hon menar med det. Det får mig att tänka på filmen Avatar när de rider på sina drakar och kopplar ihop sig (var det svansen måntro?) med en del av draken så att deras sinnen kan agera tillsammans och blir ett.
En underbar film för övrigt som alla måste se!!! Så är det bara. Har man inte sett Avatar så kan man sätta upp det som ett av sina mål i livet tycker jag.
Själv skulle jag vilja se den i 3D och kan till och med tänka mig en resa till den vidriga staden Stockholm bara för att få göra det, men sen åker jag bums hem igen för min storstadsallergi kan bli livshotande om jag vistas där för länge 
Men nu är det sängläge som gäller!
Godnatt!!
Britta