Ja det är inte lätt att försöka vara sin ryttare till lags och tölta runt på en ridbana när kissnöden slår till. Inte konstigt att det kändes som om Kongur (kung eller brun på svenska) hade druckit bromsolja under inledningen av lektionen. Jag hade det visserligen på känn eftersom han segade sig fram och lyfte på svansen i tid och otid, men nu är det så att Kongur är en av dem som kommit på att om man låtsas att man är nödig så brukar man få ta det lite lugnare, så det är alltid svårt att veta om det är ett äkta behov eller bara lite bekvämlighet.
Den här gången var det i alla fall berättigat att ta en liten kisspaus, och det gick faktiskt bättre under resten av lektionen. Tror att jag hade lite nybörjartur för det kändes ovanligt bra och roligt med lektionsridning.
Kan också vara min inställning till det som jag försökt ändra lite på. Ska se det som ett rent träningspass istället för njutning och avkoppling och spara njutningen till de få gånger vi rider ut istället.
För den här gången måste jag erkänna att jag gick in mer för att lyckas med det vi skulle göra och tyckte det var riktigt rolig att försöka få till känslan av att samarbeta med hästen. Det är ju så att de här hästarna gör det som de tror att ryttaren vill göra, de är ju utbildade till det, så när ryttaren gör fel gör hästen fel, så är det bara, även om man gärna vill skylla det mesta på hästen ibland 
Men hur som helst så fick vi till det rätt bra den här gången, Kongur och jag, och fick ta åt oss av en hel del beröm också, alltid lika roligt och peppande att höra Susannes ”fiiint Britta” istället för ”luta lite bak” ”sjunk ner i sadeln” ”jobba med halvhalter för nu travar han” ”ta släpp driv, ta släpp driv!!” ”jobba med sätet tjejer,ridningen sitter i sätet”, osv.
Så nu ser jag verkligen fram emot nästa tisdag och hoppas på att kunna hålla ”jag fixar inte det här” tankarna borta. Det är så otroligt viktigt att gå in med rätt inställning från början, och det vet jag ju egentligen, men det finns alltid den där lilla tvivlaren att kämpa emot.
Men nu ska jag åka till Mora och skänka lite blod till bättre behövande.
Britta 