Ja nu var det ett bra tag sedan jag skrev något och kan bara säga att jag helt enkelt inte haft ork, lust eller inspiration på senaste tiden.
Mitt liv är så himla konstigt just nu eftersom det består av alla sorters känslor som kan finnas i en människa.
Låter väl kanske så som livet är för de flesta i vardagen, men som introvert och med jungfrun som stjärntecken vill man gärna ha lite mer kontroll på saker och ting än vad jag har just nu.
Att ständigt gå och fundera hit och dit på hur det ska bli med han, hon, den, det, de och lite till kan vara ganska påfrestande när man inte ser något direkt och klart svar i den närmaste framtiden.
Dessutom har jag en riktigt tröttperiod just nu och hoppas verkligen inte att det beror på dåligt blodvärde eftersom de (för första gången faktiskt) ringde från blodcentralen och undrade om jag kunde besöka dem så snart som möjligt pga brist på min lite ovanliga blodgrupp A-negativ.
Fick lite dåligt samvete eftersom jag egentligen hade en kallelse imorgon som jag glömt att ordna med så att jag kunde komma, men tack och lov så har jag tagit ledigt torsdag och fredag så torsdag förmiddag 9 45 ska jag infinna mig på blodcentralen för lite ”åderlåtning”.
Hoppas nu bara att mitt slarv med järntabletterna inte gör att blodet blir oanvändbart, känns hemskt om någon skulle mista livet för att jag inte skött mig som jag ska som blodgivare.
Visst är det frivilligt och hon som ringde lät mest som om hon ville be om ursäkt för att hon undrade om jag kunde komma, men jag kände mig verkligen betydelsefull och uppskattad som person i och med det samtalet.
Tanken på att det finns människor ute i landet som går omkring med mitt blod flytande i ådrorna och som kanske till och med varit avgörandet mellan liv och död känns otroligt tillfredsställande.
En sådan liten insats som jag gör när jag får lägga mig i en bekväm fåtölj, tanka ur lite blod (4,5dl) , välja en gåva och dessutom bli bjuden på en god smörgås och en läsk efteråt, är inte precis något besvär och man önskar att det skulle gå ut lite mer information om blodgivning till allmänheten.
Nåja, vi får se hur det går på torsdag. Nu har jag i alla fall en bra ursäkt för att inte dricka alkohol på personalutflykten på onsdag. Vi ska ut och åka ångbåt på ljugaren, lära känna varandra lite mer (vad det nu handlar om), och avsluta dagen med middag i vikingahuset i Gärdsjö. Blir säkert trevligt och roligt eftersom kyrkfolket till min stora förvåning är väldigt förtjusta i festande, något jag kom att förstå på förra personalresan.
Men nu ska vi inte gå in på några detaljer om våra kära präster 
och övriga, de är väl inte mer än människor de heller:)
Hur som helst så är det blandade känslor som rör sig i mitt hjärta och hjärna för tillfället och till det positiva hör väl i alla fall att ridskoleterminen drar igång imorgon. Lite nervöst är det allt när det var så länge sedan jag satt i sadeln, (bortsett från min tillfälliga cowboyridning för någon vecka sedan) men den kan inte jämföras med att försöka hålla en småtrög islandshäst i tölt samtidigt som man ska räkna ut hur stora bågar och liknande man ska göra över ridbanan 
Jag bestämde mig ju för att ge den här ridningen en chans till även om det känns mer som ett träningspass än avkoppling som jag helst ser ridning som. Men man kan ju variera sig och visst är det nyttiga övningar vi gör under våra lektioner. Ska i alla fall bli roligt att träffa de nya hästarna som kommit till gården, alltid kul med nya personligheter.
Ja och sen mitt i allt det roliga som händer så finns det en hel del orosmoln just nu som jag önskar att jag kunde plocka fram mitt trollspö till och vips så levde de lyckliga i alla sina dagar……??!!!
Nej just det, det är väl i sagor det brukar sluta så. Men man får aldrig sluta tro och hoppas och tids nog så blir det nog en lösning som passar alla.
Sänder i alla fall en tanke till de som jag vet har det lite extra kämpigt just nu, och skickar så mycket positiv energi jag bara kan. Och som min förra chef sa en gång när det kändes som om jobbet jag skulle utföra ensam var omöjligt.
”Du vet väl hur man äter upp en elefant?? Man tar en tugga i taget!”
Och ja det ligger väl lite sanning i det, att ta en bit i taget, rada upp och stryk över hindren i vägen ett och ett så når man fram till målet till slut, även om det kan kännas oöverstigligt när man låter alla delar snurra i huvudet samtidigt.
Nu måste jag hoppa i säng..fast först måste tvätten hängas, som vanligt med andra ord.
Britta
Ja jag åker till Falun vid nio i morgon och slutar dagen vi ca åtta i Borlänge så jag lär väl inte vara hemma förrän tidigast 21.30. Lagomt slut i skallen
Men hur som helst lycka till i morgon, för hur som helst så brukar man ju ändå ha kul. Det är smällen efteråt som brukar vara värst. Inte gör fullmånen det bättre heller men det har väl börjat släppa åt dig vid det här laget då den redan nått fullmånestadiet. Själv ska jag krypa i säng tidigt idag (precis just nu) för att försöka få lite sömn tills i morgon.
Ja äntligen har skrivkrampen släppt:) den satt i ett tag den här gången.
Och jag kan verkligen förstå att det känns påfrestande för dig med besöket från Ungern, för även om det är roligt så är en introvert hjärna överkänslig mot dopamin vilket det utsöndras mycket av vid sociala tillställningar, därför kan man känna sig otroligt trött och ofta få huvudvärk när det blivit lite för mycket av den varan.
Själv ska jag på personalresa imorgon och umgås med alla kyrkligt anställda från tio på förmiddagen till tjugotre på kvällen, så gissa om jag kommer att vara slutkörd i hjärnan efter det. Men som sagt så är det ju roligt också.
Britta
Kul att se att du även du fick ner något på din blogg. Har blivit lite av den varan även för mig på sista tiden. Och som vanligt verkar vi ha ungefär samma åkomma
Det snurrar i huvudet även här med både det ena och andra och det är långa arbetsdagar då man ska vara social med våra Ungerska gäster. Kul men även otroligt påfrestande och kanske är det så att för oss introverta är det ännu mer påfrestande. Eller det är väl självklart att det är.