Nu har den börjat så smått igen. Små kommentarer här och där och då och då om att, ”Ja tänk, nu har vi snart gjort hälften” och ” usch vad fort det går” eller ”Ja snart ska vi på arbetsförmedlingen igen”.
Samma visa varenda säsong och jag förstår inte varför.
Kan vi inte bara ta en dag i taget, och njuta av detta underbara arbete vi har.
Fick idag när jag var i färd med att snygga till en grav, med ro frid och fågelsång omkring mig och en perfekt arbetstemperatur, den där känslan av att vara på något slags sommarkollo, semester eller relax någonstans.
Efter att ha slitit som hotellstäderska kombinerat med( så gott som) ensamstående småbarnsmor i några år kan jag fortfarande inte fatta och tro att ett arbete kan kännas såå trivsamt.
Får man ha det så här bra och dessutom tjäna pengar på det?
Visst är det tungt ibland när man skottar grus, gräver rabatter, barkar, piskar häckar, krattar åtta timmar om dagen i spöregn, ligger på knä i grusgången tills man stelnar ihop så att man knappt kommer upp igen, rensar och kavlar sandgravar i stekande sol så att svetten rinner. Men ändå!
Vi får vara ute i friska luften. Vi får motion på arbetstid. Vi bestämmer i stort sett själva hur vår arbetsdag ska se ut.
Och framförallt. Vi har roligt tillsammans!
Skrattar ibland så att tårarna rinner.
Nej, jag vill inte börja tänka på hösten än!
Vill inte låtsas om att arbetsförmedlingen med sina krav och hotelser finns!
Tänker fortsätta och njuta och ta dagen som den kommer, för höst blir det ändå vare sig jag oroar mig för den eller inte.
Nej tänk om man hade ett jobb att gå över till när sommarsäsongen var över. Inte bara som timvikarie utan ett mer fast och pålitligt jobb så att man slapp anmäla sig på arbetsförmedlingen. Slapp ha med a-kassan att göra.
Ska det vara så svårt egentligen?
Jag tar egentligen vilket jobb som helst bara jag får ihop sisådär sju/åtta tusen per månad så att jag klarar räkningarna under vintern.
Kanske ska sätta ut en ansökningsannons?
Arbetsvillig tjej (snart tant) önskar sysselsättning under vintersäsongen från november till april.
Älskar kroppsarbete och är inte rädd för att bli skitig.
Anses (av de flesta) snäll och har lätt för att samarbeta.
Arbetar hellre än pratar och behöver inga långa fikapauser.
Kan vid första intrycket verka tråkig och snorkig pga en introvert personlighet, men har och kan visa andra sidor när man lärt känna henne en del. (OBS kan ta några år)
Inga höga löneanspråk. Kan avstå från en massa tusenlappar för att slippa a-kassans regler och underliga påhitt.
Gör som chefen säger och har sällan egna dryga ideér om hur arbetet ska och inte ska utföras.
Borde det inte finnas en enda liten arbetsgivare som skulle kunna nappa på det här? Jag bara undrar!
Men nu måste jag snart hoppa i säng, ska ju på kollot, eller jag menar jobbet imorgon.
Britta 
Förstår vad du menar, men vid det här laget är jag så pass ”gammal” så att jag inte skulle låta mig utnyttjas under alltför orättvisa förhållanden. Menar mest att jag gärna utför jobb som många aldrig skulle göra bara för att de tycker det är tråkigt eller äckligt el något.
När det gäller den här personen du pratat med så vet du nog vid det här laget att den inte längre kan påverka dig särskilt mycket. Själv är jag lite tveksam till att kalla den för ond osv. tror mer på en mycket vilsen och förvirrad liten själ.
Men nu måste jag åka till jobbet.
Ha det!
Britta
Nä du har så rätt i det du säger men jag tycker inte om när folk blir utnyttjade bara för att det är snälla. Har själv vart med om det.
Och du har även rätt i detta med de mörka och jag lovar jag har börjat ruska av mig ordentligt och gör allt för att inte fokusera på dem. Tyvärr dyker de upp lite varstans ändå. Men det är alltid bra att en tillrättavisning från de som bryr sig, eller snarare en vägledningen som jag hellre tror du vill kalla det. Om ingen säger något så blir det lätt att man bara dras med.
Kan säga att jag har vart i diskussion med en mycket konstig och ond och mörk och ja vet vad man kan kalla denna person (och du vet nog vem jag menar). Men det bekom mig inte ett dugg, det liksom bara rann av mig allt skit jag fick (och vet att jag kommer få). Så lite har jag lärt mig
Ja men jag tar ju i stort sett vilket ”skitjobb” som helst, bara jag slipper den förhatliga a-kassan. Och det roliga är att det som många kallar just skitjobb är ju sånt som jag tycker är helt okej, som städning tex. Förstår inte att många tycker att det är så fruktansvärt tråkigt, hemskt och nedvärderande att städa. Det syns ju i alla fall att man gjort något.
Städa på hotell däremot är något som jag hoppas slippa göra igen eftersom det är så otroligt mycket fjäsk i den branschen.
Snacka om att man gör skillnad på folk när det gäller gästerna. De rikare ska man fjäska något otroligt för medan det inte är så noga med vanliga Svenssons, vilka jag hellre skulle behandla lite bättre eftersom en del av dem kanske sparat i en evighet för att ha råd med en hotellvistelse, medan de rika kan bo på hotell närhelst det passar dem.
För övrigt tycker jag att du fokuserar lite för mycket på ”de mörka” som du kallar dem. Ge dem inte din energi och dina tankar, för då krymper de tills de helt enkelt inte finns längre
Britta
Ja säkerligen skulle någon vilja anställa denna tjejen men tyvärr går inte ärlighet inte alltid fram hos rätt personer utan här skulle de mörka fort ta chansen. Henne kan vi sätta på vilket skit jobb som helst för hon kommer ändå inte att klaga och vi behöver inte ens ge henne bra betalt.
Jag vet och känner dig Britta och tycker också att så här skulle de stå i en jobbansökan men tyvärr blir man bara utnyttjad om man är ärligt. I alla fall till största delen.