Ja då har även yngste sonen blivit vuxen då ! Dessutom får han numer söka jobb, gå på dans och bära kostym. I alla fall var det så förr när man hade konfirmerat sig, vilket min yngste son gjort idag.
Man räknades alltså som vuxen efter konfirmationen och var då stor nog att i stort sett klara sig själv.
Vilken skillnad mot idag när det inte är ovanligt att man bor hemma ända tills 20 års ålder, och kanske mer.
Underlig utveckling av samhället egentligen. Känns nästan som om det går lite bakåt på det området, men å andra sidan lever vi betydligt längre nuförtiden.
Förr fanns det ju gott om arbeten också som inte krävde utbildning, vilket det inte gör idag.
Vet inte vad som är bäst egentligen, för även om vi har det otroligt bekvämt idag så tror jag nästan att man mådde bättre psykiskt förr.
Idag ställs helt andra krav och förväntningar och alla måste ”bli något”.
Stressande och jobbigt för de som helst lever ett enkelt liv och inte tycker att materiell status är det högsta i livet.
Nåja, men nu är det ju 2010 och nog vill jag helst ha mina pojkar hemma några år till innan jag puttar ut dem ur boet, och när de en dag kommit så långt att de fått utbildning, arbete och egna hem så kommer mitt största och för mig viktigaste mål i livet att vara nått.
Lustigt vad föräldraskap gör med en människa. Känns som om man skulle kunna offra hur mycket som helst bara för att barnen ska få vara lyckliga. Det egna jaget och egot blev liksom lagt på en hylla någonstans samma dag som det första barnet föddes och ligger nog kvar där några år till.
Jag menar absolut inget negativt med det utan tycker bara att det är så fascinerande att det fungerar så rent biologiskt. Barnens behov går helt enkelt före ens egna utan att det känns självuppoffrande.
Det ligger väl i vår instinkt och natur att känna så och är väl inte så konstigt om man ser till djurriket.
Försök att ta ungar ifrån vilken ”djurmamma” som helst.
Björnhonan tex, sitter nog inte hellre kvar och äter blåbär (även om det är det bästa hon vet) om något hotar hennes ungar. Älgkon tvekar inte ens att attackera en bil som hon annars flyr för livet ifrån, om bilen blir ett hot mot hennes kalvar.
Den egna artens överlevnad handlar det väl om. Starka krafter!
Imorgon har vi den avslutande delen av konfirmationen kvar då det blir högmässa med nattvard och hela köret, och sen väntar en semestervecka tillsammans med familjen.
Blir förmodligen den enda hela vecka vi har tillsammans så vi får väl passa på att nöta på varandra.
Vi får se vad det blir men vi siktar på en dressintur, bad, fiske, ev övernattning i klittastugan och kanske någon annan dagsutflykt.
Det visar sig, men stress ska det i alla fall inte bli frågan om. Vi tar dagen som den kommer så brukar det bli bra.
Men nu ska jag ägna mig lite åt Rasmus som faktiskt kom hem nu igen, för andra gången sedan två veckor före midsommar. Antar att fästingplockning står högt på listan.
Äckligt, men man vänjer sig. Får dagligen plocka fästingar från katterna nu, och har man fyra stycken (katter alltså) så blir det en hel del.
Britta