lillasysterfix

Ja då har vi varit i Klitta fäbod och rest upp den årliga lilla majstången. Tror inte att det varit så varmt någon gång förut och vissa åkte till sjön för att bada både två och tre gånger.
Själv nöjde jag mig med ett dopp, men hade förmodligen blivit fler om sjön legat lite närmare. Eftersom det är några kilometer att åka på en torr och dammig grusväg så är man egentligen lika svettig när man kommer tillbaka som när man åkte. I alla fall med våran bil som inte har AC,eftersom man helst inte vill ha rutorna nere när det dammar som det gör.
Men med någon grad lyckades nog doppet sänka kroppstemperaturen i alla fall för en stund.

Efter badet var det bara att ta itu med majstångresningen som är så pass lätt så att barnen, med viss hjälp klarar av det på egen hand. För det mesta får vi säga åt dem att ta det lite lugnare för att vi ska hinna njuta lite av själva proceduren.
Spelmännen vill väl också helst hinna med åtminstone en halv låt innan den är uppe.

När majstången är rest är det dags för grillning och mys runt elden, ända tills knott och mygg gör det omöjligt att stanna kvar. Igår var det dock ovanligt lite flygfän, dels pga lätt vind och kanske pga värmen också.
Vårat blod kanske inte håller någon god och behaglig drickstemperatur när det är trettio grader i luften?

Min systerdotter som satt bredvid mig på filten vid brasan passade på att lägga en svart knapp eller vad det var på min näsa när jag låg ner en stund och bara njöt av tillvaron.
Och när hon dessutom lånade kameran och tog ett kort på mig där, halvt på väg in i drömmarnas land så lyckades hon faktiskt få till en bild som jag själv står ut med att titta på, trots att det är jag som är med på bilden, och dessutom en närbild på mitt ansikte. (Avskyr framförallt närbilder).
Trots att den verkligen visar sanningen med rynkor, näshår och hela härligheten så tycker jag att jag ser nöjd och glad ut där jag ligger med denna svarta prick på näsan.

Visserligen får jag väl tacka tyngdlagen för att den hjälper till att hålla ner mina hamsterkinder men säg den fotograf som inte tar till vissa knep för att få till bilderna

Här är hon, mästerfotografen som fick till bilden på moster som moster själv faktiskt inte ville radera för en gångs skull.

Det roliga är att den svarta pricken var avgörande för det beslutet. Utan den hade jag nog raderat direkt, även om jag inte riktigt kan förklara varför.

Skönt hade vi det i alla fall och måste säga att jag ser fram emot detta midsommarfirande mer än den ”riktiga” midsommaren då det enligt mig är alldeles för mycket ”folk i farten”.
Hela miljön med stugan utan el och vatten och skogen runtomkring är ju så avkopplande. Är nog därför jag ser så nöjd ut på bilden.
Inre frid kallas det väl
Tacka vet jag skogen!

Britta