Eftersom jag slutat tidigare idag, som alltid på fredagar, matlagningen och disken är klar, ena sonen sitter vid datorn och gör något jätteviktigt! Andra sonen är ute på en mopedtur, vädret är underbart och livsandarna återvänt så tänkte jag ta mig en ridtur som avslutning på en bra dag.
Ska strax gå ut och hämta hem hästen från hagen, borsta honom grundligt och länge, mysa och pyssla lite. Kanske göra någon fläta i manen och svansen den fina dagen till ära.
Barbacka får det nog bli, en ganska lugn tur runt i byarna och se vad folk har för sig en sån här kväll.
Tar nog någon sväng in på en mjukare skogs eller grusväg för att låta hästen sträcka ut in en gallopp också.
Kanske lyckas pricka in avslutningen så att vi får se solen gå ner över Siljan medan vi skrittar hemåt igen 
Hmm… få se nu?
NEJ just det! Jag har ju ingen häst!
Tyckte väl att det var något som fattades för att på bästa sätt utnyttja all den tid jag börjar få över nu när pojkarna inte behöver sin mamma så mycket längre.
Nåja! En skön tanke var det i alla fall. Kändes faktiskt riktigt verkligt ett tag när jag skrev det. Man ser det ju som på film inne i huvudet. Känner doften av häst, och hur len mulen känns när man pussar lite snabbt på den, ( gäller att vara snabb eftersom man alltid måste vara beredd på att de nickar till med huvudet när man gör det, och även om det för hästen är en ganska liten rörelse så kan det kännas som en skaplig ”box” för oss, med tanke på hur starka de faktiskt är), hör det klapprande ljudet när man lugnt skrittar fram….suck!
Skulle kunna hålla på i evighet och skriva om alla känslor och intryck som hästlivet ger, men….vad vore väl en bal på slottet? som jag brukar säga….eller var det askungen som sa det???
Jaja, ett bra uttryck är det i alla fall
Oj…nu red det just ett par systrar förbi på sina islänningar, tänk om de visste vad jag sitter här och skriver om och att de just nu lever min dröm och vision om framtiden. Tack och lov så känner jag inte avundsjuka (som är det fulaste som finns) utan är bara glad för deras skull och hoppas att de uppskattar och tar vara på sina liv.
Om jag vågade skulle jag gå ut och tala om vilka fina hästar de har och att det verkligen är en underbar kväll för en ridtur, men tyvärr är det något i min hjärna som hindrar mig från att göra sånt.
Törs helt enkelt inte.
Nej nu ska jag gå ut och titta till hönsen för sista gången idag. Min lilla svarta dvärghöna har varit dålig ett tag och behöver lite extra kärlek, och det har jag så det räcker och blir över, och i väntan på en stor fyrbening att slösa den på så nöjer jag mig med mina höns och fyra katter 
Britta
Jamen då har du och jag två gemensamma intressen då, Finduism och okänslighet, jag brukar nämligen också uppfattas som okänslig.
Antagligen pga att jag inte vågar säga allt jag skulle vilja alla gånger, blygsel är verkligen ett dolt handikapp.
Men det är bara att sträva på, förhoppningsvis lyckas jag i alla fall visa mitt rätta jag för några stycken innan jag ”knallar vidare”
Och egentligen är det väl bättre att ha få vänner som känner en väl, än många som egentligen tycker att man är stram, okänslig och tråkig
Jag du har så rätt i att tankens kraft är stor och om jag nu kan hjälpa dig så kommer jag bli lika glad som du. Trotts att det sägs att jag är okänslig
Hihi! Du har väl hört talas om affirmationer. Om det är något man vill ha eller ska hända så ska man tänka att det redan är så. Tankens kraft är stor sägs det så det måste väl bli ännu bättre ju fler som tänker åt det hållet, så din övertygelse gav nog en knuff i rätt riktning även om den bara varade några sekunder, men tack i alla fall
Jag trodde faktiskt på dig när jag började läsa. Tänkte faktiskt att du fått tag på någon som du fått låna häst av så du fick ut och rida när du ville haha.
Men du får väl ge lite extra kärlek till hönan istället…