Idag kom jag ut till hönsen lite senare än vanligt, klockan var nog nästan tio och Idunn låg i värpredet för att fixa ett ägg. Men eftersom hon är ”högsta hönset” och därmed har första tjing på ev delikatesser jag har med mig så tyckte hon nog att ägget kunde vänta ett tag.
Hon for upp och var först fram som vanligt för att kika ner i bunken.
Jag grejade med mat och vatten och öppnade sedan lilla luckan som jag gör så att de kan gå ut för dagen. Idunn vill ju helst att jag ska lämna stora dörren öppen, alltså dörren in till hönsgården så att hon kan gå fritt omkring på hela gården och idag var hon extra envis.
Jag smet snabbt ut som vanligt och fick fösa in henne med foten som alltid, men den här gången skrockade och klagade hon högt och bestämt och sprang fram och tillbaka innanför nätet för att hitta en smitväg.
Eftersom hon aldrig förr varit så desperat över att komma ut så kände jag att jag inte kunde neka henne, jag skulle ju ändå vara hemma och kunde hålla det extra öga på dem som behövs när de går fritt.
Så jag öppnar dörren och ”pang” som om ett startskott gått så var hon ute ur hönsgården och sprang så fort hon kunde medan hon flaxade på med vingarna vilket ger lite extra fart.
Jag stod bara och gapade och tuppen som var minst lika förvånad satte efter henne så gott han kunde.
Helt klart var att hon hade ett bestämt mål och inget skulle få hindra henne.
Mot bron bar det av och hon har väl aldrig hoppat så snabbt uppför de tre trappstegen, och med ett extra flax hoppade hon upp i soffan och lade sig tillrätta.
Resultatet blev det här! Ett äkta soffägg!
Snacka om att ha nära till färska frukostägg, bara att ta in och koka utan att ens behöva ta på sig skorna först.
Jag har sagt det förut och säger det igen. Höns är inte dumma! Hon var helt på det klara med vart det fanns ett underbart mysigt och behagligt ställe att värpa sina ägg på, i soffan på det mjuka dynorna övertäckta med ett duntäcke, kan det bli bättre?
En annan överraskning för dagen var väl att min rökmaskin fungerade efter att ha legat ute i ett gjutet betongfat hela vintern. Det var bara att stoppa i kontakten så började den puffa på igen, fantastiskt måste jag säga.
Är så mysigt, särskilt kvällstid när ångan puffar upp ur betongfatet med lite mossa och stenar i. Lite magiskt känns det.
Men katterna avskyr det! Antagligen för att det skvätter lite vatten om man kommer för nära.
För övrigt så har till och med mina små dvärghöns börjat våga sig ut utanför hönsgården när dörren är öppen. Men de går inte så långt och några långvariga utflykter blir det inte.
Lite läskigt är det med allt som händer i den stora världen utanför nätet. Men de har ju Hugin med sig som kommer springande så fort någon av dem gnolar lite oroligt. En riktig gentleman ända ut i fjäderspetsarna.
Britta 