Ja i alla fall för min egen del, eftersom jag idag på vår första uteritt med ridskolegänget, mitt under den helt underbara galloppen, plötsligt känner det som om jag hamnar i ett näst intill meditativt tillstånd.
Känslan som infinner sig när hästen faller in i galloppen och man flyter fram i full fart är svår att beskriva.
Plötsligt känner man sig som ett!
Det enda som hörs är hästens andetag och frustningar. Doften av häst och läder känns vid varje inandning.En sån där doft man inte kan få nog av.
En doft man önskar att man kunde ”smaka på” istället. Öppna munnen och svälja ner.
Känslan av hur hästen jobbar under en. Ett samarbete mellan två kroppar då man som ryttare underlättar för hästen genom att resa sig lite lätt i sadeln och släppa efter lite på tygeln utan att tappa kontakten med varandra.
Samförståndet och den gemensamma glädjen är obeskrivlig. Det riktigt känns att man är överens om att det här är roligt!!!!
Tjoho! Jippie! Tycks hästarna tänka.
Flock och flyktdjur är de verkligen, och när de får göra det här roliga tillsammans, utan att behöva frukta för sina liv och bara springa och sträcka ut ordentligt utanför ridbanan, då är de oslagbara när det gäller att stå för uttrycket LIVSGLÄDJE!
Det är verkligen en ära att få chansen att umgås med dessa fantastiska djur. ALLA borde få uppleva det någon gång. Bättre ”healers” för kropp och själ finns inte.
Jag säger bara, sluta skicka deprimerade människor till kuratorer, psykologer, terapeuter och liknande. Skriv inte ut en massa beroendeframkallande mediciner. Ge dem en chans att umgås med hästar, och jag lovar att alla psykiska problem försvinner och tynar bort.
Okej, kanske överdrev lite, men nog ligger det något i det.
Så tack Geisli, för ridturen idag, den fyllde ett stort hålrum i själen som jag inte förstått vad det ville fyllas med. Vad som fattades för att få ro och känna sig hel igen.
Kan inte bli mer övertygad.
Om jag skulle få ekonomisk och praktisk möjlighet till att bli hästägare igen så skulle mitt liv vara helt komplett. Inget mer jagande, inget mer funderande på, vem är jag? Vad vill jag? Hur ska det bli?
Bara en rofylld känsla av att det är det här jag vill, och behöver för att må bra och leva lycklig ”i alla mina dagar” 
Härligt va?
Britta;):):):)
Då hoppas jag att du har rätt Britta
Och andra sidan så upplevde jag en annan känsla idag som var nog lika härlig när jag och Mia var på Brossen för vi fick till några riktiga kanonbilder (i alla fall som jag tycker).
Vi börjar nämligen bli väldigt petiga på bilderna nu att allt ska vara exakt så nu är vi till och med noga med vad och hur hår och smycken och allt ska sitta.
Att jag sen älskar Brossen med all sin energi gör ju inte saken sämre. Om du sen är riktig snäll så kanske Mia ger dig adressen till hennes egen sida på flickr som jag har lagt upp åt henne idag så jag kan ladda upp bilder åt henne direkt
Tyvärr kanske även du måste skapa ett konto för att se bilderna då allt ligger privat (men du det är helt gratis och eftersom du själv fotar så rekommenderar jag att du gör det)
Hej Göran!
tror att du vet vad jag menar 
Även om jag inte är någon ”äkta häxa” så är jag övertygad om att du kommer att få uppleva det här någon dag, (dröjer nog inte alltför länge tror jag), och känslan som kommer, kan jämföras med hur det var att bli förälder ungefär. ”Aha det är det här som är meningen med livet!”
Britta
Usch så avundsjuk jag blir. Fast på ett gott vis vill säga så jag missunnar dig absolut inte denna känslan. Det låter helt underbart bara och skulle gärna uppleva den själv också någongång.