lillasysterfix

Sitter här med dåligt samvete trots att jag vet att det inte förändrar saken. Kan inte fatta att jag kunde göra ett sådant misstag som idag!
Borde veta bättre, med tanke på att jag genom åren varit ägare till sammanlagt sex katter. Sju till och med om vi ska räkna med vår första katt Tusse som jag vid ca två års ålder brukade dela smörgås med.
Min nya kattbekantskap som jag numer kallar Ebbe pga att det var på Ebbedagen jag bestämde mig för att börja mata honom, hamnade i ett rejält slagsmål idag och jag tror tyvärr att det mest berodde på min inblandning.
Hörde det där välbekanta ljudet av två katter som stött på varandra och försöker ta reda på den andras avsikter.
Naturligtvis var grannkatten Tarzan en av dem. Trots att han är kastrerad så är han en riktig slagskämpe. Ger sig till och med på mina honor om han får chansen. Känns inte som om han är riktigt normal pga det eftersom han inte borde ha någon anledning att slåss med tjejer.  Inte ens Ebbe som är okastrerad har en tanke på att slåss med dem, vilket ju inte heller skulle vara någon bra inledning med tanke på vad det är han helst skulle vilja göra med dem.
Nu är de ju steriliserade båda två och har inte en susning om vad det är han är ute efter, och så länge inte tjejerna är med på de så blir det heller inget av. Tack och lov så existerar inte våldtäkter i djurvärlden.

I alla fall så satt Tarzan och Ebbe ute på vägen och gnolade för varandra, och jag min idiot rent ut sagt, trodde att jag skulle kunna förhindra ett eventuellt slagsmål. Dessvärre gjorde mitt närmande bara att de blev ännu mer stressade pga att Tarzan inte gillar mig för att jag alltid jagar iväg honom, och för att Ebbe som ju är så skygg av sig alltid springer sin väg när han ser en människa.
Så istället för att skingras så börjar båda två springa nedför vägen och detta är ju ett tecken på svaghet som alltid framkallar en attack från någon av parterna.
Vet inte vem som gick till anfall först men alla som sett hankatter i slagsmål vet ju hur otroligt snabba det är, så rätt som det var så rullade de runt på vägen som en enda klösande fräsande boll, men hårtussarna rykande omkring sig.

Jag kastade lite snö på dem och för ett kort ögonblick delade de på sig varpå Tarzan hoppar upp i snödrivan på sidan och in på grannens gård.  Ebbe tog det som en direkt inbjudan till mer fight och inom ett par sekunder var de åter en enda boll.
Jag kastade mer snö och återigen försökte Tarzan fly medan Ebbe var honom hack i häl.  Den här gången rök de ihop alldeles intill grunden på grannens hus och den djupa snön gjorde det omöjligt för mig att komma åt dem.
Till slut släppte de varandra och försvann in under huset, och sedan dess har jag inte sett till någon av dem.
Kunde i alla fall inte höra några fler skrik så förmodligen ansåg de att matchen var över för den här gången.
Så nu är det ännu mer synd om Ebbe som har det kämpigt nog med sin hemlöshet. Inte nog med att han saknar mänsklig kärlek och kontakt,så är han väl ännu mer sargad också.
Hoppas bara att han fick behålla sitt enda friska öra.

Tack och lov för att det i alla fall inte är så kallt ute längre men nog skulle man önska att han kunde få komma in i stugvärmen och slicka sina sår istället för att ligga ute under en fuktig kall husgrund.
Ja livet är hårt för en okastrerad hankatt, men jag hoppas att han inte är alltför skadad och kanske dyker upp imorgon för att få lite mat. Senast han var här kom han snabbt fram till matskålen så fort jag hällt i fodret. Så har han inte gjort förut utan väntat tills jag gått undan.

Ebbe enöra, som förhoppningsvis har sitt friska öra kvar efter dagens sammandrabbning orsakad av mig som in min enfald trodde att det skulle vara lika lätt som när någon av mina katter hamnat i trubbel, att avbryta innan slagsmålet bryter ut. Det är bara det att mina katter stannar kvar när jag kommer fräsande och rivalen springer sin väg. Ebbe däremot är ju fortfarande livrädd för människor och valde liksom Tarzan att fly från mig.

Snyft! Och förlåt lille Ebbe för min blåögdhet, hoppas att jag kan gottgöra dig någon dag. Puss!

Britta