lillasysterfix

Nej det blev faktiskt inte så mycket av det vid det här läkarbesöket, förutom en liten snabbkoll för att han ville påminna sig om vad jag kunde och inte kunde göra med mina axlar.
- Och do kan göra så och så och så?  Sa han mycket snabbt och nöjde sig med att vifta en gång själv eftersom han nog antog att jag skulle komma ihåg de andra rörelserna. Vilket jag faktiskt gjorde och visade att det kunde jag felfritt.
Annars klämde han lite mer grundligt idag och lyckades vrida armen i den vinkel som gör att jag skriker till och spjärnar emot eftersom det känns precis som om den ska gå ur led.  Han såg dock mycket nöjd ut med den här reaktionen, eftersom han förmodligen tycker att det inte verkar vara något större fel på min arm när jag kan göra alla dessa rörelser och till och med ”nipa” så det duger.

- Å de gör ont? Var de gör ont? Frågade han snabbt och såg ganska lycklig ut.
Tyvärr så blev han nog ganska besviken på min förklaring eftersom det är såå svårt att tala om exakt var och hur det känns. Så han fortsatte klämma och jämföra axlarna samtidigt som jag tyckte att jag hörde honom mumla något om att jag var konstig, eller det är konstigt, kanske han sa.
Men jag är i alla fall nöjd med besöket eftersom han faktiskt insåg att vi måste röntga för att kunna komma vidare med detta mysterium.  Han frågade två gånger under undersökningen om jag hade artros i släkten, men det tror jag inte.  Inte vad jag vet om i alla fall.
Hur som helst så blev jag förvånad när jag fick en tid för röntgen redan nästa torsdag och som dessutom skulle utföras på Rättviks vårdcentral.
Trodde nog snarare att det skulle vara månaders väntetid och att det var Mora lasarett som gällde. Men där fick jag för mina fördomar om sjukvården.
Så nu är det bara att vänta och se vad röntgen visar. Förmodligen inget särskilt, men i så fall så vet jag i alla fall att det är bara att stå ut med den här armen.  Det gäller ju förresten även om det skulle visa på något ”fel” eller utslitning.
Jag kommer inte att ge upp mitt arbete på kyrkogården i alla fall, för så psykiskt bra som jag mår där så kommer jag nog aldrig att må på något annat jobb. (Vad det nu skulle vara????)
Det finns ju faktiskt tabletter mot värk och så länge jag kan röra den här armen och utföra mina arbetsuppgifter så tänker jag göra det. Har liksom inte något alternativ heller, eftersom jag som sagt inte har hjärnkapacitet att utföra annat än kroppsligt arbete.

Men nu måste jag åka och hämta hem lite barn och göra mig av med lite sopor. Har nämligen påbörjat en riktig utrensning och röjning av garderober och skrymslen här hemma. Och FY FAN rent ut sagt, vad mycket SKIT man samlar på. Och det värsta är att man inte hade en  aning om vad det är man låter ligga och bara ta plats.
Så här ska städas, för snart är det vår och då vill man hellre vara ute och fixa på gården.

Britta