Ja vissa dagar inträffar saker som får en att se lite annorlunda på tillvaron. Situationer som för den ena är helt overkliga uppstår plötsligt och drabbar andra med full kraft.
Ibland när sådant inträffar känns det som om man levde i en helt annan verklighet än den drabbade, trots att det egentligen är så nära.
På ett sätt är det en nyttig upplevelse, samtidigt som man naturligtvis önskade att det aldrig hänt.
Men när det väl händer och man blir medveten om det så blir man påmind om sin egen trygga och stabila livssituation och känner att man borde vara mer tacksam för det man har.
Det värsta är maktlösheten man känner och oförmågan att kunna göra något åt situationen.
Men att helt enkelt finnas, som en lyssnande medmänniska och ge en stund för återhämtning och eftertanke kan förhoppningsvis vara en liten tröst.
Tiden läker alla sår sägs det och om man undviker det som orsakade såret så stämmer det väl. Men ibland undrar man varför vissa ska drabbas om och om igen, innan det gamla såret ens hunnit läka?
Om alla tog ansvar för sig själva och sitt eget liv så skulle inte situationer uppstå som ger ringar på vattnet och drabbar så många oskyldiga omkring.
Men som tur är så vet man att vissa kan gå vidare och lägga saker bakom sig, människor med en annan syn på livet och tillvaron. Och de som står kvar på samma ruta går det tyvärr sällan att hjälpa, om de inte inser att det är de själva som måste kasta tärningen för att ta sig ur situationen.
En dag i eftertankens tecken!
Britta