Då var det klart! En liten ”minimakeover” av hönshuset innan den riktiga vårstädningen med högtryckstvätt och skurborste.
Utmockning av minst en dec spån, skrapning av sittpinnar, utbyte av ”landgången” mellan vattenskålen och pinnarna. Så nu får det duga( förutom den vanliga städningen 1g/vecka.)
Rent och fint blev det!
Dvärghönsen Bejla o Freja höll sig inomhus under hela städningen!
Den som påstår att höns är dumma vet inte riktigt vad han pratar om. Trots att de knappt varit ute ur hönshuset den här kalla vintern så kom både Idunn och Hugin ihåg hur trevligt det kan vara uppe på bron.
Tog chansen direkt och traskade iväg dit i snön när dörren till hönsgården stod öppen.
Skönt att lufta sig lite!
Visst var det här vi brukade mysa i soffan i somras? Inte nu igen tänker Findus som inte gillar höns, dom sticks så förfärligt ibland!
Här kan man alltid hitta något spännande att äta!
När städningen var färdig, tog jag som vanligt en
bunke med lite ”gott” i för att locka dem tillbaka
till hönsgården.
Det funkade en gång, men när de i ett obevakat ögon
blick smet tillbaka upp på bron igen förstod de att
det snart var slut på utflykten (som sagt så är de
inte dumma) och den här gången ville de inte följa
med tillbaka.
Idunn är däremot inte så svår att fånga så hon
kunde jag helt enkelt bära tillbaka.
Hugin som inte låter sig fångas så lätt fick jag köra med ”fösningsmetoden med kvast” vilket också funkar om man tar det lugnt och inte stressar honom.
Nu fick han dock plötsligt för sig att det var lite läskigt att gå ensam i gången med höga snökanter på sidorna, så han tog helt enkelt och flaxade upp i ena snödrivan och ”poff” så satt han där i djupsnön.
Det här var ju väldigt praktiskt för mig som nu helt enkelt kunde lyfta upp honom ur snön där han inte hade en chans att fly undan.
Dessvärre var jag tvungen att trycka ihop vingarna med en massa snö under och jag tror att Hugin fick en mindre köldchock eftersom han inte sa ett ljud under promenaden till hönshuset.
Väl framme kröp han in i ett av värpredena och låtsades som om ingenting hade hänt.
Så med värdigheten i behåll inför sina tjejer kan han nu fortsätta att utföra sina tuppliga plikter. Dvs tala om när han hittat något ätbart, se till så att fruarna håller sams och naturligtvis ge dom en liten kärleksstund då och då!
Stolt och vacker är han, vår Hugin, svart som korpen med guldstänk på ryggen och grönskimrande stjärtfjädrar!
Nu är det takskottning som gäller, knakade oroväckande i taket imorse. Har ingen lust att sluta mina dagar begravd under takpannor reglar och en jädrans massa snö.
Britta:)