Just nu ligger vi bara här! Eller?
Ibland undrar jag om katter kan ha tråkigt? Hur går
deras tankar när de bara ligger så här och liksom
halvsover?
Som människa vill jag tolka den här bilden som
om att de ligger och bara väntar på våren. Ut-
tråkade och lite halvt deprimerade,värmer de sig
vid elementet när kaminen inte är igång.
Fast egentligen kanske det inte är så? Kanske lever
djur för nuet som man ofta hör folk säga.
Undrar hur det skulle kännas? Det kanske inte skulle vara så dumt? Då gjorde man nog det bästa av situationen hela tiden.
För om man aldrig gick och längtade efter saker som nästan känns ouppnåeliga, och aldrig behövde ångra saker man gjort innan så skulle man väl ha en ganska positiv inställning till nuet? Eller?
För visst vill man väl tro att vi alla föds optimister, och att det sen är yttre påverkan som formar oss till dem vi blir.
Om vi aldrig hörde någon klaga över något som de eller andra gjort, och aldrig behövde lyssna till bittert prat om sådant som folk önskar att de skulle få göra eller äga men aldrig kommer att uppnå.
Skulle vi inte vara rätt positiva överlag då?
Kommer Findus och Selma ihåg hur det är på våren och sommaren när det ligger där inne vid elementet i hallen?
Är det så att varenda gång dörren öppnas har de ingen föreställning om hur det ser ut där ute?
Nej, så kan det inte vara. För i så fall skulle inte Rasmus som så gott som bor ute jämt på sommarhalvåret, bestämma sig för att tillbringa natten inne så ofta som han gör på vintrarna.
Fast i och för sig så kan de göra många vändor ut och in på kvällen innan de går och lägger sig.
Ungefär som om de tänkte:
”Nä nu ska jag ta och gå ut” dörren öppnas och stängs, ”Nej fy sjutton var det så här det var? Kallt och vitt överallt” Krafs krafs mjaaaoo! Dörren öppnas igen ”Tror att jag ska vara inne ändå” , fem minuter senare, ”Nej om man skulle ta och gå ut en sväng, kanske finns något att jaga!” Hämtar en människa, dörren öppnas, ”Ooiii vad kallt det var och en massa vitt överallt, var är fåglarna och sorkarna?” ” Mjaaoo! Jag vill in!”
Dörren öppnas igen, ” Det var på tiden, trodde du dumma människa att jag skulle vilja vara ute i det där?”
Går in och äter lite, ”Nej nu blev jag trött, tror att jag lägger mig en stund”.
Tja, jag får aldrig veta riktigt hur de tänker men nog tror jag att vi många gånger förmänskligar djuren. Egentligen skulle man ha lite mer av inställningen, att ta dagen som den kommer!
Ska försöka med det idag få se hur den blir.
Britta
Om de bara levde för dagen skulle de då kunna komma ihåg att det fanns sorkar och fåglar, i så fall borde de också komma ihåg att det var kallt ute nyss…eller?? jag tror dom springer ut och in för att retas med oss lite.