Har i säkert minst tio år nu tänkt att jag ska börja meditera, och har väl gjort några halvhjärtade försök utan att lyckas särskilt bra.
Har så otrooligt svårt att hitta bra tillfällen och känner mig hela tiden jagad och rädd för att bli avbruten. Har testat någon gång när jag gått och lagt mig och det kan man ju räkna ut hur det slutat….Zzzz…..så klart.
Det gäller ju att rensa hjärnan på alla dessa miljarder tankar som far omkring därinne hela tiden och det är inte lätt.
Jag vet ju hur häftigt det kan vara när man nått det där stadiet av ett annat slags medvetande, eftersom jag faktiskt varit där ett par gånger i mitt liv, men aldrig helt på egen hand.
Första gången med hjälp av en person som nog inte vill nämnas vid namn, då jag faktiskt fick träffa en gammal dam som förmodligen är en av mina vägledare.
Var dock inte riktigt beredd på hur verkligt detta möte skulle kännas och blev lite chockad när hon plötsligt dök upp mitt framför ögonen på mig.
Tack och lov så kände jag ju direkt att det här var en människa som jag egentligen kände och hade träffat många gånger ”förr” och när den första chocken släppt kände jag inte annat än det lugn och den kärlek som hon förmedlade till mig.
Kommer inte ihåg att hon sa något särskilt och det behövdes inte heller eftersom vi verkade kommunicera på ett djupare plan än med ord.
Vi satt en stund tillsammans på en höjd och såg ut över ett vidsträckt landskap, en plats som kändes välbekant och trygg . Hon höll hela tiden min hand och trots att detta var några år sedan kan jag tydligt minnas hur hennes släta varma hand med sin gamla tunna hud kändes i min.
Vet inte hur länge det här varade men en sak är säker, det var otroligt helande att ta en paus från det här livet och bara sitta där och vara! Och när vi sen fick lov att skiljas så kändes det rätt okej eftersom jag vet att vi träffas igen när det är dags för det.
Andra gången var med hjälp av en regressionsterapeut som tog mig med till ett av mina tidigare liv. Detta var inte en lika härlig upplevelse eftersom jag hamnade i Tunisien någon gång på 1800-talet där jag levde i ett mindre lyckligt, arrangerat äktenskap.
Men nu har jag faktiskt skaffat mig en cd-skiva med en vägledd meditation och den ska det bli riktigt spännande att prova. Nu gäller det bara att hitta det rätta tillfället då jag inte riskerar att bli avbruten av ringande telefoner, ropande barn eller någon som kommer på besök.
Är nog inte bra att ryckas upp för snabbt ur den djupa avslappning man befinner sig i när man kommit igång.
Vi får se när tillfället kommer, nu har jag i alla fall ett hjälpmedel som kan få mig att släppa alla tankar på andra ”borden” och ”måsten” som vill dyka upp i huvudet.
Britta 