Kände att det passade bra med en morgonpresentation av hotellspöket Julia. Har varit i lite ”spökstämning” idag då jag vaknade vid tre inatt av lukten av rök.
Var ju trött och sömnig men vet att jag låg och tänkte på vart jag hade morgonrocken om brandlarmet skulle gå? Vart handväskan stod och vad mer jag skulle ta med mig?
Sen somnade jag om och drömde en massa tok tills jag vaknade vid femtiden .
Somnade om igen och sov ända till sju då Sv skickade ett sms 
Det intressanta dock med röklukten är att det 1869 var en stor brand här i Gävle som startade i samma kvarter som hotellet ligger, och just det lade jag inte märke till igår när jag bara ”skummade” igenom broschyren om Julia!
Branden startade pga en limpanna som välte i en snickarverkstad och trots försök lyckades man inte stoppa spridningen.
Branden ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar, och fyra mälterier.
Ca 8 000 blev hemlösa och fick bo i lador coh i byarna runt staden, eller i den tältstad som satts upp på Sätraåsen.
Tragiskt och måste ha ställt till med stort lidande för många på den tiden. Särskilt de som redan var fattiga.
Spöket Julia har kommit till pga en rad händelser här på hotellet på 80/90-talet. Namnet fick hon av den dåvarande personalen därför att man antog att det var en ”hon” pga stegen av högklackade skor som de som arbetade i tvätten i källaren flera gånger kunde höra utan att se någon när de tittade ut i korridoren.
Till en början trodde de såklart att det var någon som skämtade med dem. Men vittnesmålen blev bara fler och fler. Någon som gick ljudligt hördes, men syntes aldrig till.
Det var mycket prat om det här då och många i personalen var med om saker, och när de funderade tillsammans kom de fram till att Julia verkade mån om hotellet och inte minst restaurangen att döma av händelserna.
Det var som om hon plockade i ordning och vakade över att alla gjorde det de skulle. Klirret av glas som ofta hördes fick dem att dra slutsatsen att ”hon” var en servitris som jobbat på den ölkrog som en gång låg just på den plats där de oförklarliga ljuden hördes som mest.
Gäster har också klagat över oväsen från rum intill under natten….rum som det dock inte fanns några andra gäster på just då
En man som vaknade vid tre (precis som jag inatt) undrade vad gästen intill höll på med då det lät som möbler eller tunga väskor som släpades omkring.
Men buller och ljud verkade också störa ”Julia” då tvättmaskiner, dammsugare och tv apparater ofta stängdes av. (Är ju ett väldigt vanligt fenomen i hus som det sägs spöka). Elen undersöktes såklart men inget fel kunde hittas.
En av de två resväskor som av ett par damer ställdes in i rum 178 (rummet där många oförklarliga ljud kom ifrån) försvann och efter att de klagat i receptionen över att någon måste ha stulit den, men utan att kunna få hjälp så stod den åter inne på rummet när de vaknade nästa morgon.
När husfrun själv en gång skulle öppna dörren till rum 179 tog det stopp, nästan som om någon höll emot på andra sidan. (Också ett vanligt fenomen).
Men plötsligt släppte motståndet och dörren gick som vanligt, utan att det var någon inne på rummet.
En tändsticksask som en städerska lägger på bordet i rummet innan hon går in för att städa toaletten är borta när hon kommer ut igen. Hon tänker att hon kanske glömde att lägga dit den ändå, även om hon känner sig säker. Lägger dit en ny och går iväg en kort stund.
Kommer tillbaka och ….ja…asken är såklart borta!
Kanske någon som vill förhindra brand igen? Någon som upplevde den då när den härjade som värst?
Ett annat oförklarligt tillfälle är när en städerska gör i ordning rum 179 för en visning. Putsar till ordentligt och ser till så att allt är i ordning när hon går därifrån och låser dörren.
När det är dags för visningen och dörren låses upp har gardinerna slitits ner och alla täcken och filtar ligger kastade.
Koderna i låset visar att dörren inte låsts upp sedan städerskan varit där.
Julia tror personalen då …men själv tror jag mer på någon mer vilsen själ som desperat försöker få uppmärksamhet. Julia verkar ju snarare vilja hålla ordning?
En nattportier på 90-talet, hör ett väldigt klirrande från loungehyllan klockan två en natt, när allt är bortplockat. Går dit och tittar efter, bara för att upptäcka att allt är tomt och ingen är där.
En annan portier på 80-talet, hör oljud från restaurangen och går dit för att kolla. Där hittar han alla lådor och skåp öppna- även de som i vanliga fall är låsta!
En receptionist hör ljudet av glas som klirrar…inget konstigt med det på ett hotell…om det inte vore för att ljudet kommer från ett rum med soffor där det inte finns ett enda glas!
Hon känner en kall vind mot nacken och istället för att bli rädd blir hon arg och ryter till ”Sluta nu Julia”!
Och vinden försvinner och glasen slutar klirra!
Idag försöker hotellet blidka Julia genom att ha en fåtölj och ett bord dukat för henne i matsalen. Och från att ha varit ett spöke har hon blivit något av en uppskattad skyddsängel för personalen och hela stället.
Man serverar henne kaffe på morgonen och ett glas vin på eftermiddagen, och en födelsedag har hon fått, den 14 sept, då alla gäster bjuds på tårta
Och kanske uppskattar hon detta? För antalet märkliga händelser har faktiskt minskat sedan detta infördes. Det får henne nog att känna att även hon räknas på hotellet!
Många gånger har de anställda känt Julias närvaro och spår efter den, men bara en enda gång har de sett henne.
En vit skepnad som sågs passera glidande genom restaurangen och försvann.
Ungefär där hennes fåtölj står nu!
Ja visst är det spännande med lite hotellspöken?
Och det roliga var att i morse när jag skulle äta frukost så började jag spana efter fåtöljen redan när jag kom in i restaurangen.
Men var ganska mycket folk där och ville inte verka underlig genom att gå och stirra omkring. Plockade ihop min frukost och satte mig vid ett tomt bord lite i utkanten.
Spanar vidare lite försiktigt men tänker att fåtöljen kanske står i en annan del av restaurangen.
Vänder blicken framåt igen och ska börja äta då jag nästan ”spritter till” när jag inser att fåtöljen står där alldeles mitt emot mig. Precis som om vi satt ansikte mot ansikte
Då kan jag erkänna att jag fick ”ståpäls” (som Gunde skulle ha sagt) över hela kroppen.
Inte så skrämmande, men häftigt!
Tyvärr så såg jag ingen kaffekopp på hennes bord och om jag inte varit så blyg så hade jag nog sagt till personalen om att Julia ville ha sitt kaffe
Men nu måste jag börja göra mig i ordning för att gå på behandling. Tänkte hinna fota lite i den fina ”Boulognerskogen” innan!
Där kan vi snacka om mäktiga alleér!!!
Ha det bra så länge!
Britta